Leijdi har haft en jobbig dag idag. Först gick vi på en liten gungig brygga...det var jätteläskigt. Sedan gick vi på en stor brygga...det var bara lite läskigt.

Sedan såg lillan ett MONSTER!!!!
En gubbe med slägga som stod på en stubbe, alldeles stilla stod han (en jättefin träskulptur). Lillan morrade och voffade och stod på bakbenen men inte en rörelse ifrån gubben. Matte gjorde då ngt HELT KNASIGT!!! Matte gick fram och ställde sig vid monstret
så lillan var ju tvungen att närma sig monstret. Liten hund kunde bli 3m lång o 2dm hög men lyckades ändå kasta sig undan 3 ggr. Tillslut vågade sig lillan ända fram. Monstret var fortfarande inte helt pålitligt men gick iaf att stå bredvid.

Efter det blev allting väldigt fel....
Vi gick vidare och skulle passera ytterligare en gubbe, men denna gång sittande på en bänk med en tidning. Nu visste ju lillan att dessa gubbar inte rör sig och inte är farliga så hon gick frimodigt på.... då viker farbrorn ihop sin tidning och reser sig.

Vrålet VOOOUUIIIÄÄÄFFFFF kom från klospetsarna och lillan vräker sig iväg bort från MONSTRET!!! Eftersom jag inte ville rycka i henne så släpper jag kopplet och efter ca 15m stannar hon. Upprest på bakbenen, skakandes som ett asplöv, hyperventilerande med öppen mun, öronen i nacken och helt vild i blicken står min stackars hund 15m bort och försöker förstå vad fan som hände.

Farbrorn tittar på lillan och utbrister "Ojdå..skrämde jag henne?" (NEJDÅ!!! Vad får dig att tro det? :P )

Jag går fram till lillan och lugnar henne lite, gubben börjar sedan prata lite med henne på håll. Plötsligt släpper chocken och Leijdi inser att det är en MÄNNISKA och inte ett monster så hon kastar sig i famnen på honom och hoppar och pussar allt hon kan. Både farbrorn och jag tyckte att efter en sådan chock fick man faktiskt hoppa på folk.

Resten av promenaden blev lugn, vi såg några hundar bara. Leijdi har somnat som en klubbad oxe nu. Det är jobbigt att vara i spökåldern

(bilden är från ett helt annat tillfälle)