Kan lova att tårarna rinner minst sagt när jag skriver detta.. På måndag kommer det en veterinär hem till oss och min gamle vän sen 13 år ska få somna in. Även om det känns som rätt beslut går hela jag sönder! Aldrig mer få pussa på hans kalla nos, gosa, höra hans små tassar och när han skäller (pratar) lyckligt när jag varit borta från honom. Aldrig mer.. Bara jag ser ett datum efter den 24/8 påminns jag om att han inte kommer att leva då. Min älskade vovve jag haft sen jag var 16 år, som funnit med under så många faser i mitt liv. Hur tusen ska jag klara av att säga adjö för alltid? Njuter av varenda sekund med honom nu men det är så smärtsamt. 

Någon som har något peppande ord eller strategi hur jag ska orka tas det tacksamt emot