Så har vi troligen kommit dit där varje hundägare inte vill komma.  Min hund har haft problem med sin rygg i snart 3 år (har skrivit en del här på vovve om det), men med flera olika mediciner och tillskott samt massage så har han ändå kunnat ha ett bra liv om än lite mer stillsamt liv. Jag har varit ytterst noga med att varje dag ska fyllas med både aktivering, minst en viktig uppgift, massor med gos, utflykter, och ja så mycket det går att fylla dagarna med utan att gå långa promenader (det har inte ryggen klarat tyvärr) och min hund har visat så tydligt hur han älskar livet trots ryggproblemen. Så för ca tre veckor sedan upptäckte jag en märklig utväxt/svullnad i nacken, som på bara några veckor har vuxit till mer än dubbel storlek (större än en golfboll nu), och jag har efter veterinärbesök fått veta att det med allra största säkerhet är en tumör, som nu blivit två. Som växer lavinartat fort. Vi ska till veterinären igen, men jag har fått två alternativ som jag måste ta ställning till: 1. Operera min 12 år gamla hund, en stor operation som kommer att bli smärtsam efteråt ett tag. 2. Eller låta honom somna in. De sista 3-4 månaderna har han blivit tröttare, och visat att han har mer ont i sin rygg, och jag har bara av det börjat fundera på att låta honom somna in, men så har han fått dagar, många dagar, då han ändå är någorlunda pigg och visar stor livsglädje igen. Det går i vågor! Men nu när tumörerna har kommit så visar han att han har ont av dem, att de irriterar, så det är inte möjligt att han ska ha det så i längden, utan det ÄR verkligen antingen alternativet operation eller avlivning. Och jag lutar åt avlivning trots att jag inte vet var jag ska få styrkan ifrån, men jag känner att han stadigt blir allt sämre både i sin rygg och allmänt samt nu tumörerna, och mår allt sämre och jag vill inte att han ska lida. Hade han varit helt frisk för övrigt bortsett tumörerna så hade jag opererat honom utan tvekan, men nu med hans rygg som från och till plågar honom trots alla mediciner så nej, jag känner att det ända rätta är att låta honom somna in. MEN, det finns ett stort men, han är så glad, och han visar fortfarande livsglädje, även om han sista veckorna visat att det nu är jobbigt med tumörerna, och även ryggen från och till. Men glädjen finns där, livsviljan finns där, han hänger fortfarande glatt med på promenaderna som max sträcker sig ca 800 m, och han vill alltid hänga med om vi ska iväg (oftast med resultatet att han då har så ont i ryggen på kvällen och dagen efter att han då haltar allvarligt pga smärtan av att ha åkt bil. Dock repar han sig och är på hugget nästnästa dag igen, men han haltar i princip varje dag, om lättare haltande). Han har inte förlorat "blicken" som veterinärerna talar om, utan har livsglädjen kvar, vilket gör detta beslutet så oerhört mycket svårare att ta.  Är det då rätt eller fel att låta honom somna in? Det är en mardröm rakt igenom, och beslutet så outhärdligt svårt att ta (om jag väljer det beslutet), men jag måste ju bestämma mig innan tisdag nästa vecka. Som sagt, jag lutar åt att låta honom somna in, bara tanken på att han ovanpå sitt ryggonda som bara blir sämre vecka för vecka ska behöva ha ont av operationen också, nej det vill jag inte utsätta honom för. Men samtidigt, bara tanken på låta honom somna in får mitt hjärta att brista, vi har inte varit utan varandra en enda dag på 12 år.  Det viktigaste är hur HAN mår, inte hur jag mår i detta. Det är HANS bästa jag vill ska gälla, inte hur jag kommer att må i detta.  Det är så väldigt mycket mindre svårt att se hur ANDRA ska välja att göra med sina hundar i samma situation än vad det är att ta beslutet om sin egen älskade hund och familjemedlem.  Så min fråga till er kloka här på vovve;  hur hade ni gjort? Vilket val hade ni gjort i vår situation?  Vore oerhört tacksam för alla svar då det verkligen hade hjälpt mycket i detta svåra!