Tänkte precis som ett par andra på sheltien när jag läste ditt inlägg. Det enda som inte passar in är ju skälligheten, men det går att stävja rätt bra om man är konsekvent från början. Sen upplever jag att de är skälligare i flock, än när de är ensamma i en famlij. Min hund hakar exempelvis gärna på och skäller när andra hundar skäller, även om hon inte har en aning om vad det är hon skäller på.

En annan sak med sheltien som inte riktigt heller passar in är det sociala. De ska vara reserverade mot människor, men det betyder inte att de ska vara rädda/skygga eller inte våga ha kontakt med andra människor. Min är exempelvis reserverad på ett sätt som jag tycker om. Hon bryr sig inte så mycket om andra människor, de är inte viktiga. Hon kan kolla in dem på håll och låta sig bli klappad ett par gånger om det är någon som frågar om det går bra, sen går hon iväg och gör något annat. Andra människor (som vi inte känner) är helt enkelt inte intressanta i den bemärkelsen.

Pälsvården är inte heller så jobbig som man kanske kan tro, en genomborstning i veckan räcker för vanligt vardagsliv. Vill man ställa ut så får man kanske vara lite noggrannare. Man måste även klippa pälsen på tassar och hasor lite då och då. Det växer som ogräs (känns det som) på min, så jag måste göra det varannan vecka ungefär.