Nu har han fått somna in. 
Det blev väldigt fint och beslutet var rätt. 

Ni som läser det jag skrivit innan om tvivlen om att låta honom somna in, förtvivlan och känslan av att svika, om ni känner likadant med er egen svårt sjuka hund, så kan jag bara säga att det känns nog alltid så oavsett hur rätt beslutet än är - att förlora sin hund, och att låta sin familjemedlem och hund somna in, är alltid så oerhört plågsamt svårt och hjärtat krossas. Ändå är beslutet rätt. För ingen hund ska behöva lida, inte när vi faktiskt kan låta dem slippa det. Det är så tydligt nu efteråt hur rätt beslutet var för min egen älskade hund. Till alla er som kämpar för att hitta styrkan i detta så svåra: massor med STYRKEKRAMAR till er!