Hej Jenny!

Nej, inte egentligen, det har snarare blivit en del av vår vardag och är väl under kontroll men inte mer. I somras bodde vi borta hela sommaren och från början var han inte brydd där men så fort han började känna sig hemma där (efter några veckor) började han reagera på liknande småljud även där. Sen när vi kom hem hade han inte glömt hur läskigt detta hem är, det var som att backa flera steg och han var mer orolig än innan vi lämnade hemmet i början på sommaren. Han sover nu allra helst i min sons rum, han skyndar in dit så fort dörren är öppen, eller på balkongen (men som du skrev så börjar det ju vara för kallt för det nu).

Jag har försökt att helt enkelt ignorera beteendet, ignorerar honom totalt när han är stressad och orolig, är bara lugn och fortsätter det jag gör precis som vanligt. När han ligger helt lugnt och avslappnat brukar jag ge honom mycket extra gos, bus eller en godbit/tuggben. Med tiden har det blivit under någorlunda kontroll; nu är han sällan sådär stressad så att han går runt och hässjar eller gömmer sig i duschen (enbart när det blåser hårt så det viner utanför fönstren), nu reagerar han på ljuden genom att bara resa på sig och gå och lägga sig på annan plats vilket känns acceptabelt med tanke på hur det var tidigare. Jag tror dock att det mest är tiden som har gjort det lugnare, har ju inte gjort någon direkt åtgärd.

Sen har jag märkt att han kan ligga och sova hur oberörd som helst när han är väl stimulerad, allt blir värre ju mindre aktiverad han har varit. Vilket väl iofs är logiskt när det handlar om en tollare

När jag pratade med veterinären om detta verkade de tro att kastreringen till viss del är skyldig till detta. Är din kastrerad? Hur gammal? Märkte du någon speciell händelse/tillfälle som utlöste alltihop?

/Nina