Hade det handlat om en stående fågelhund, (Setter, Pointer, Vorsteh etc) skulle jag ha varit tveksam, men med en spanieltyp kan jag inte se att det skulle vara några stora problem, så länge ni bara har normal lydnad på hunden. Och det måste ju din sambo ändå ha, om han ska kunna jaga med den..

De stående raserna har betydligt större aktionsradie, medan spaniel brukar hålla sig inom ca 40 m avstånd till föraren, mer eller mindre av sig själva. Breton och Münsterländer har jag har ingen direkt erfarenhet av, men de är väl ett mellanting, Däremot har jag en Welsh Springer nu, har haft Engelsk Springer tidigare, och det finns flera ESS och cocker i den närmaste familjen.

Ingen av dessa har varit några som helst problem att ha lösa i skogen, bortsett från perioden mellan 6 månader och 1½ år, då man får lägga ner en del jobb på dressyren. Det gäller att få till en bra inkallning och ett fungerande stoppkommando. Men spaniels är mjuka och lättdresserade, så det brukar inte vara några problem, särskilt om man börjar tidigt med följsamhetsträning, direkt när man får hem valpen.

Ju tidigare man börjar med det desto bättre. Våra hundar går lösa från första dagen, och lär sig snabbt att det är bäst att hålla koll på matte eller husse, annars kanske de försvinner bakom en buske.

Under yngeltiden får man förstås vara försiktig, men om hunden skulle stöta upp en och annan fågel uner övrig tid är det väl inte hela världen? Ta det som en övning inför jakten, och försök lära hunden att sätta sig direkt i uppfloget, och sedan komma tillbaka till dig för belöning.