Min hund reagerar ibland kontigt på ovanliga ljud utifrån, när hon är inomhus.

Hon har ett annars ett väldigt stabilt psyke, är 100% skottfast och kan passera en jättestor, bullrande grävmaskin eller snöplog utomhus på 2 m avstånd utan att ens höja på ögonbrynen. Men när hon hör samma snöplog i aktion utanför huset, kommer hon och vill ligga under stolen eller bakom mig.

Jag har alltid bara ignorerat hennes oro, vilket oftast är det som fungerar bäst, och nu i vuxen ålder är hennes ljudkänslighet i stort sett helt borta.

Du säger att skottkärror och hårfönar var rena rama dödsfällorna förut, "men nu är det inget hon reagerar på, och då har jag inte tränat något på det".

Jag tror att just att du inte tränat på det kanske kan vara nyckeln. En del hundar är väldigt signalkänsliga, och om man börjar göra affär av något som de visat obehag inför, (i bästa välvilja, för att "träna bort" det), kan de reagera med ökad misstänksamhet. T.ex att en godis "råkar" hamna nära det misstänkta föremålet, är just sådant som hunden kan få för sig att det är för att lura dit den.

Ett liknande exempel är att min hund, som egentligen inte gillar att bli trimmad, på något vis alltid vet när jag tänker lyfta upp henne på trimbordet, redan innan jag plockat fram grejorna eller gjort i ordning bordet. På något konstigt sett "vet" hon ändå, och försvinner då alltid diskret upp på övervåningen.

Hundar läser av ens avsikter på ett ibland nästan obegripligt sätt.

Om jag var du skulle jag totalt ignorera hennes fixering vid dammsugarröret och sopborsten. Försök inte träna bort hennes oro genom att leka med föremålen, bara strunta i det.

Och var glad att hon åtminstone inte jagar sopborsten och biter i dammsugarslangen, när du städar, det är många unghundar som är helt odrägliga med det. :)