Min tollare på snart 1,5 år är en liten mes (?), och har varit det sen hon var en valp. Hon är inte rädd för andra hundar eller så, men hon säger aldrig ifrån när hon tycker att det blir för mycket lek å bus, istället försöker hon fly eller lägger sig ner på marken och har svansen mellan benen. Någon enstaka hund leker hon jättebra med, precis som hundar "ska" leka, men med de allra flesta springer hon runt och blir jagad av den andra hunden. Till en början så ser det i alla fall ut som att hon har kul (hon vill alltså fram å leka), men efter ett tag har hon öronen bakåt och ser obekväm ut. Hon försöker stanna och nosa lite och ta det lugnt, men blir då "attackerad" av den andra hunden som antingen får igång henne igen eller börjar "jucka" på henne.

Vi låter henne inte springa lös med hundar då det blir så här. Vi stoppar "leken" när vi ser att vår hund inte trivs. Men vi önskar att hon bara kunde säga ifrån, det säger alla de andra hundägare att hon kommer göra tillslut när hon upplever att det blir för mycket, och när jag säger att jag aldrig har sett henne säga ifrån så säger dom att hon måste lära sig det.... 

Det största problemet är väl egentligen att mina föräldrars hund (golden) som är ett halvår yngre än våran är extremt mycket på våran hund. Så när vi träffas måste vi dela upp hundarna i varsitt rum, vår hund skakar till å med när vi närmar oss deras hus för att hon antagligen vet att hon kommer bli påflugen.. Detta ställer ju givetvis till det. Vi umgås nämligen mycket med mina föräldrar. Vi försöker givetvis säga till mina föräldrars hund, men hon reagerar ju knappt utan har bara ögonen på vår hund. 

SNÄLLA kom med lite tips å råd på hur vi ska gå vidare..