Det är faktiskt inte helt ovanligt att man får någon slags "skaffa hund-depression" när man köper hund, oavsett om det är en valp, vuxen eller importerad hund. Man får någon slags panik, "ska jag klara detta", vad händer om..." och så vidare.

Visar det sig då att hunden inte är alldeles lätt att ha och hantera och kanske till och med mår ganska dåligt av omställningen - ja, då är det lätt att hamna fel.

(Jag misstänker att det här är minst lika vanligt när man får barn men dem går det liksom inte att omplacera så man biter ihop. Det är förmodligen, i alla fall i vissa kretsar, dessutom ganska "förbjudet" att tala om, du ska vara en duktig och kunnig förälder från dag 1!)

Skönt att ni är på rätt spår och jag tycker att det är bra att det kommer fram att det inte alltid är en dans på rosor att ta en gatuhund. Det romantiseras tyvärr ganska mycket kring detta.

Och så ett litet varningens ord i all välmening: Det blir för det mesta några bakslag förr eller senare (oberoende av vilken hund man har men har man en hund som fått den bästa starten och är helt trygg så är det naturligtvis lättare än med en hund som har en del skit i bagaget . Jobba på och fokusera på de bra bitarna, backa tillbaks till rena grunderna och försök ha en positiv syn så tar ni er igenom det med .

Lycka till i framtiden