Min hund är 14 år gammal och har alltid varit världens piggaste och gladaste hund och vi har haft turen på vår sida med sjukdomar fram tills i år. Jag bodde på ett ställe som gjorde att jag inte hade Ozzy under 1,5 år och fick tillbaka honom i November. 

Det började med att han blev jättelåg en dag i januari och ville inte äta eller dricka så vi körde in med honom akut till djursjukhuset mitt i natten, där visade det sig att han hade en infektion i kroppen, tumörer i båda testiklarna, att han hade blåssten och att nedre delen av luftstrupen hade kollapsat (vet sa att det inte var något som påverkar honom i vardagliga livet mer än att han hostar lite).

Det blev ett slag i magen som ni kanske förstår då han inte visat några som helst symptom på att han mått dåligt förrän den dagen. Dom kastrerade honom och vi fick ett bra urinfoder som verkligen gjorde susen. Men efter operationen har han inte varit sig lik alls.

Det visade sig ganska snabbt efter operationen att han är väldigt dement. Han gnäller konstant om nätterna, vilket gör det omöjligt att sova då jag bor i en etta, lampan måste alltid vara tänd och man får liksom bära honom till vattenskålen för han inser inte riktigt att han är törstig (oftast är de det som är problemet när han gnäller). Han har även börjat kissa inomhus hos andra människor, varenda gång så kissar han hos dom så nu vågar jag inte ta med honom någon annanstans längre utan vi stannar hemma. 

Tankarna börjar ju såklart gå mot att det blir mindre och mindre av ett värdigt liv för honom men han är ju så pigg större delen av tiden att det känns jobbigt.

Men idag vaknade jag av att han hade något anfall bredvid sängen, jag förstod verkligen inte vad som hände för han skakade inte så som man tänker att ett EP anfall brukar vara utan han slängde sig aggressivt ner i marken med huvudet om och om igen tills jag fick tag i honom och kunde hålla honom nere. När han vaknade till liv igen hade han tappat all balans och klarade inte av att gå ordentligt. Bifogar en video så att ni kan se hur jag menar. 

Jag ringde såklart vetrinären men hon tyckte att det inte var lönt att åka in om det inte var så att det hände igen, att ibland får hundar bara enstaka anfall och att symptomen med balansen kommer försvinna så småningom. 

Jag vet inte alls vad jag ska göra. Han är min bästa bästa vän och jag brottas konstant mellan att känna mig sjukligt egoistisk som har kvar honom för att jag vill samtidigt som jag får så sjukt dåligt samvete när jag tänker på att det kanske är dags att han får somna in. 

Vill också tacka för detta forumet då varje gång någonting har hänt de senaste månaderna har ni funnits här med ett ordentligt stöd som varit ovärdeligt när man är ledsen och förvirrad över vad som händer med ens älskling.