Jag funderade lite på en sak som hände mig och min hund för några år sedan... Vi var ute och gick på en kuperad och lite skogig plats i närheten av vårt hem i ett bostadsområde i Umeå. Min hund (borzoitik) var lös, men uppehöll sig precis bredvid mig.

Vi stod uppepå en liten höjd, finns skog lite runt om, men just här är det en ca 100 meter lång "gräsmatta". Ca 50 meter från oss kommer det då ut en rhodesian ridgeback ur skogen, strax bakom en till, båda lösa. Den första sätter fart mot oss, och det är ingen "hopp, studs, kul att se er", utan en anrusning riktad mot min hund. Den andra hänger naturligtvis på, ägaren dyker upp och tjoar lite, men det skiter naturligtvis hundarna i... Seriöst en rr som rusar mot en på det sättet ser *inte* kul ut, de är höga, muskulösa och har *massor* med tänder!

Jag och min hund tittar på varandra, hon står alldeles bredvid mig. Jag tänker nåt i stil med, "ok, hon hinner definitivt undan, borde springa hem (efter ett tag iaf), och det finns ingen direkt trafik att oroa sig för" och kommenderar "Spring!!", varpå hon drar som en avlöning in i skogen bakom oss. RRarna stannar vid mig när nu min hund är utom synhåll, och är som tur var riktigt trevliga mot människor...

Jag fick åka runt i nån timme och ropa efter min hund, men hittade henne till slut på uteplatsen till lägenheten, oskadd och inte särskilt skakad vad jag kan avgöra. Närmast lite nöjd med sig själv...

Hur som, vad skulle ni gjort? Jag har en kompis som i sten skulle gått in och försvarat sin hund i sammanhanget.

Jag vet uppriktigt talat inte riktigt vad jag gjort om jag hade haft en hund som jag inte var säker på att skulle hinna undan själv, inte ställa till med nåt hemskt på egen hand och hitta hem, eller om vi stått så att jag inte vågat släppa iväg henne (okänd mark/mycket trafik).

Skriver väl mest om saken av rent "behöver prata om det här lite ibland"-skäl, samt att det kan vara bra att fundera på hur man hanterar en sådan situation bäst, om man nu skulle hamna i nåt liknande igen...