Vi har en snart tvåårig blandras som är lite allmänt nervig (har alltid varit, avlad på dåliga föräldrar har det visat sig). Han gillar inte andra hundar, och han gillar inte andra människor. Men vi är helt med på att han är trygg med oss och att det räcker.
För några veckor sedan började min sambo att jogga med honom, det gjorde han även under förra säsongen. Jogging innebär sele och sele är inte roligt.
Den här veckan har min sambo upplevt att hunden verkar väldigt underlägsen honom, om de ska leka och kampa så släpper hunden direkt, han fäller bak öronen och ner med svansen. Han morrade en gång till sambon häromdagen när han kom i närheten av maten (det har varit problem tidigare med barnen men vi har jobbat bort det, trodde vi).
Nu när jag gick in i sovrummet låg han på sin filt, jag hälsade på honom med glad röst och han sprang och gömde sig under sängen.

Eftersom han inte funkar med andra hundar har vi inte så många vänner med hund och har ingen att fråga om det här är normalt för den här åldern.

Jag ska också tillägga att han har en kemisk kastrering i kroppen, gjordes i december så den lär ha effekt fortfarande.

Väldigt tacksam för synpunkter och råd!