Vi har en okastrerade hanne, Phaléne-valp på 10 månader. Han har hela tiden varit väldigt krånglig när man skall borsta honom, klippa klorna, lyfta honom när han sover, ta benet ifrån honom osv. Han markerar och till och med försöker hugga. Har försökt att stimulera med promenader och lek. Vi har barn på 11 och 13 år. Han är extremt envis när man föröker "tygla" honom och fått lugna ner honom genom att ignorera detta beteende. Han är dessutom extremt skällig när det går förbi folk utanför huset. Promenaderna har han blivit bättre med. Då skäller han inte mycket längre även om man stöter på folk ute. Han är så klart kärleksfull och tillgiven och lyssnar bra på de vanliga kommandona "Sitt, ligg, vänta, hit". 

Men han har blivit lite för bestämmande känns det som. Igår försökte han hugga ena sonen när han bara skulle lyfta honom i soffan. Det är inte ok ! Vad skall man göra? Jag vet att man bör ignorera beteendet enligt Fredrik Steen. Om hunden inte får nån uppmärksamhet för sitt huggande och morrande och visar tänderna när man skall klippa klorna, är det inte så roligt nästa gång liksom. 

Antar att kastrering kan vara ett alternativ för att lugna? INte alla som blir lugnare av det som jag förstår, men ca 60%. 

Han har blivit en KIL i famlijen lite istället för den där härliga 6e familjemedlemmen. Men vi är alla fästa vid honom så klart. Och det är absolut inte hela tiden han hugger, men det skall inte vara så alls...