Min fråga gäller rätt och slätt; vad gör man åt en hund som för några månader sen börjat att vakta sin matte från andra hundar, i synnerhet mot en specifik hund? Det gäller en hund som tidigare visat resursförsvar vid utfodring (väldigt mycket men sista tiden inte så mycket faktiskt), vattenskål (regelbundet), leksaker (litegrann). Inget av detta vaktande yttrar sig gentemot människor utan bara mot hunden han ofta träffar. På internet hittar jag mycket info om hur man tränat bort resursförsvar gällande tex mat, där beteendet riktar sig mot människor. Men min fråga gäller: han vaktar sin matte från den andra hunden, hur gör man med detta?

Bakgrunden är att den lilla väktaren i fråga är bror till min hund, ägs av en annan tjej och de träffas ofta, vi hjälper varandra med passning vid resor och jobb. Han är liten och ger en känsla av att vissa saker blir svårt för honom eftersom han är begränsad fysiskt i som litenhet, men det är min tolkning bara, för att beskriva honom. Väger 1400 g jämfört med sin familj där alla väger 2000-2300 g, chihuahor. Han skäller mycket på andra hundar även på långt håll, med svansen oftast mellan benen och visar stor rädsla. De blir två år i juli och är båda hanar och vanligtvis bästisar.

Det började i mars när min hund var hos dem en helg, då hade de rykt ihop hela tiden. "De rök ihop" innebär alltid att den lille ger sig på min hund och det låter som dödsbråk men det utdelas aldrig några bett, mest bara öppna munnar som morrar som en ilsken bebisdrake. Ofta lägger sig min hund på en gång men ibland försvarar han sig men framstår alltid som den som är i underläge. Veckan därpå var de båda hos mig och då var det gruffigt i början med lite morr vid närkontakt dem emellan men en stund senare var det lugnt, två dar senare är de bästisar igen. Deras kontakt har varat sedan 1,5 år tillbaka ska tilläggas. Då var det aldrig problem, möjligen ibland vid hälsning när lillens matte var med men sedan ingenting. Numera är det som att han blir på dåligt humör och irritationen följer med resten av dagen även om de inte slåss mycket hos mig, jag måste liksom kontrollera dem, styra upp och ha pli, har trott att det är därför de inte slåss hos mig.

Det blev rätt tydligt när min hund skulle till dem nästa gång och det var bråk och otrevligheter igen att det har och göra med var de befinner sig. Nästa gång lillen skulle till mig var det irriterat en stund men sen var allt som vanligt igen. Jag brukar möta lillen och matte vid tunnelbanan när hon ska lämna honom här och brukade ha med mig min hund då men märkte att det blev svårare att få dem sams om vi alla fyra stått där tillsammans en stund. Bråket startade direkt och lillen var sur en dag eller två. Började sedan möta upp dem utan min hund och då gick det strålande mellan hundarna när de sen träffades. Det var då jag gjorde kopplingen att det är när hans matte är med som blir mest utåtagerande.

När lillen skulle lämnas här förra veckan kom matten hem hit med honom förmodligen för att jag berättat hur snälla de är här och hon ville väl se det men då brakade det loss ordentligt såklart. Han sitter och vaktar henne och min hund stryker runt i andra rum och längs väggarna och beter sig stressad och osäker. Om vi rör min hund blir den lille arg, om den lille morrar och man petar till honom så utlöses slagsmålet så det gör vi inte längre. Vi ignorerade det rätt mycket så det stannade vid konstant morrande utöver några attacker men min hund kan ju inte ignorera dessa signaler.

Min hund sov inte på hela natten då den lille bossar runt honom i sängen. Min låg i hörnen och spejade. Dagen efter var den lille på bushumör men min kunde nog inte riktigt skilja lekmorret från det arga morret så han undvek. På promenaden ville den lille ha ett avstånd bakom oss med säkert 30 meter, han ville inte gå i närheten av min.

Jag tog då och gjorde lite aktiviteter som jag brukar för att lösa upp spänningarna. Hoppa upp på stenar mm. De fick lite godis för sina insatser och sen gick den lille bredvid min hund hela tiden. Och där börjar det lösa upp sig. Den lilles humör spillde rätt lätt över i irritation trots detta men dagen efter var de som bästisar igen och skojbrottas, jagar, sover på varandra och pussar varandra i ansiktet.

Alltså, när matten varit här med oss alla eller vi möts upp allihopa får jag kämpa hårt för att de ska vara kompisar, när jag hämtat den lille själv och hundarna möts utan hans matte går det mycket bättre. Han sitter också och vaktar henne när möjligheten finns.

Jag brukar lösa detta med promenad och aktiviteter i massor. Hemma i soffan sätter jag ner den lille när han bestämmer över soffan och människorna (men inte i närheten av hur hårt han vaktar sin matte) som sitter i den så att min hund inte vågar komma upp. Jag ber min komma upp och sätter bort den lille en bit ifrån. Sen får han komma igen.

Men; när hundarna är hos dom är situationen så mycket värre, bråken ebbar inte ut i vänskap som när de är här så hur får man honom att sluta vakta sin matte? Jag vill inte lämna min hund hos dem när det är så här, det är mentalt jobbigt för honom som går och oroar sig. Det har ju inte alltid varit sådan "förtryckakultur" mellan dom förut utan det våldsamma konstanta vaktandet av matten kom nyligen. Det här är annars bästa hundpassningen, litar inte på andra med min lilla guldklimp. Och så kul som de kan ha! Råd?