Känner igen allt. Då jag tog hand om en schäfertik för många år sedan. Denna hund var 3år gammal och hade tillbringat sitt liv i en hundgård med andra hundar och dålig eller väldigt lite tid med människor. Första tiden rusade hon i stortsett omkring inne ,flåsade drack vatten droppade vatten överallt och enormt matfixerad. För att göra en lång historia kort. Gick vi med i brukshundsklubben, tog en massa kurser hos dom och gick även tävlingar. Detta älskade hon över allt annat. Samt att det var mitt enda sätt att få kontakt med henne mentalt. Men hon förblev på sin vakt hela livet . Gjorde oprovocerade utfall vid möten både med människor och andra hundar. Utom på brukshundsklubben. Tillbringade mycket tid med henne där och enda sättet att få henne att gå ner i varv var att köra ett lydnads program. Hon blev lätt fixerad vid saker som boll,dammsugare,pinnar. vattenslang osv. När barnen kom lämnade jag över henne till en träningssugen människa i klubben. Dom gick långt på tävlingar och han var beredd att ta jobbet samt hade rätta kunskaperna för att göra henne lycklig. Men kan man inte hunden tas ur sin menatla obalans och aldrig få "må bra" Ja då är det nog bäst för hunden att få somna in.