Jag och min mamma pratade om detta idag, hur det i vissa kommuner satsas friskt på hundrastgårdar och rastplatser medan det i andra kommuner inte finns något alls. Ofta kan man i de sistnämnda finna motioner och namninsamlingar om att rastgårdar bör anläggas, men kommunerna har inte funnit det värt att prioritera.

Så vi funderade lite på hur man skulle kunna ta en genväg förbi kommunernas utdragna byråkratiska processer och utredningar. I många kommuner kan jag tänka mig att det finns gott om småföretagare på landet som äger mark. I städerna finns det gott om hundägare som ständigt är på jakt efter platser där hunden som kanske inte har en klockren inkallning kan få springa fritt. På sommaren framför allt, när många åker på semester och lämnar sin inhägnade trädgård eller lokala rastplats borde behovet vara ännu större.

Så jag vet inte om detta redan finns och jag totalt har missat det, men vore det inte en jättebra affärsidé för vem som helst som har en bit mark över, behöver ju inte vara särskilt stor alls, att investera i lite stängsel, ett par bänkar och en papperskorg och ta en hundralapp eller så i inträde? Det skulle kunna vara ett supermysigt utflyktsmål, folk kan picknicka medan hundarna busar och leker eller så kan markägaren sälja kaffe och egenproducerad fika. Har man en liten gårdshandel med egenproducerade varor drar man ju massor med folk till den, eller om man har någon annan affärsverksamhet på gården. 

Är detta redan en grej som finns? Om inte, varför? Finns det typ djurskyddsregler som står ivägen, eller tror ni efterfrågan är för låg? Nu är jag och hälsar på mina föräldrar som bor i en kommun utan rastgårdar och igår körde vi flera mil för att komma till en kommun där min busiga hund kunde få springa fritt. Hade lätt kunnat betala en hundring för att ha ett närmare ställe. Och om nu kommunerna är så tröga så kan de ju slippa stå för att sätta upp staket och en papperskorg.

Vad tror ni?