Löneläget i Tyskland ligger generellt över det svenska. Högre grundlön i flertalet yrken, lägre skatter och ett statligt obligatoriskt socialförsäkringssystem som nog är mer heltäckande än det svenska och omfattar sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, omvårdnad i samband med sjukdom, olycksfallsförsäkring och pensionsförsäkring. Det är lika vanligt där som här, för de med ekonomisk möjlighet, att utöver det statliga systemet  teckna privata pensions- sjuk-och sjukvårdsförsäkringar. Rätt ofta är sådana tillägg en löneförmån - en fringe benefit.

Jag har ett par tre gånger varit med på veterinärbesök i Tyskland  bl a på ett privatägt djursjukhus (vanligt, har jag förstått) modell större och mycket välutrustat med såväl apparatur som personal, de flesta specialister inom sitt gebiet. En skillnad gentemot svenska kliniker var att många unga killar och tjejer arbetade där. De visade sig vara lärlingar inom det tyska skolsystemet, en del även blivande veterinärer som gjorde obligatorisk prao som en del av sina studier. De höll rent, plockade undan, tröstade djur, var veterinärerna behjälpliga i att hålla, hämta etc - och de kostar alltså inget. Sådant håller förstås den typen av personalkostnader nere.

Det är nog inte alla kliniker förunnat att få hjälp av lärlingar och förresten kan det kosta i tid att handleda dem också.

Har förresten inte ett par svenska försäkringsbolag uppmanat sina kunder att ta in kostnadsförslag från kliniker  för icke akuta ingrepp? Men naturligtvis borde alla bolag gå i bräschen för en direkt jämförelse av kostnader för olika behandlingar. Det skulle vara ett möjligt sätt att hålla koll på prissättningen. Det kan förstås också gå som i fallet med tandläkarna, där det förut fanns en frivillig jämförelseprislista på nätet (i försäkringskassans regi har jag för mig). De tandläkare som fann att priset på deras behandlingar låg relativt lågt höjde raskt till högre nivå... Prissättningen var ju fri.