Hej

Min syster som har varit ensamstående en längre tid har en russkiy toy, ej kastrerad 4-årig hane som hon mer eller mindre förlorat kontrollen över. Han har alltid varit obstinat och mer ofta än sällan ignorerat hennes kommandon och deras förhållande till varandra har hamnat på en jämlik nivå, dvs hon har skämt bort honom med att få göra som han vill. Han skäller på allt som rör sig utanför fönstret, vare sig det är grannar eller postbilen. Kommer man nära honom eller ännu värre, rör honom när han står och skäller, så hugger han direkt. Minsta lilla ljud han hör utanför dörren får honom att börja skälla okontrollerat. 

Att gå ut med honom och möta andra hundar kan vara väldigt jobbigt och nästan obekvämt för den andre hundägaren då han blir näst intill aggressiv och beter sig som om han vill slita sig. Min syster kan aldrig besöka mig i mitt hem med mina katter för han jagar in dem i ett hörn och kan sedan stå och skälla på dem där tills det är dags att gå hem igen.

I dagarna kom min syster hem med en nyfödd och vi visste väl att det kunde bli problem med hunden, men aldrig hur illa. Han nosade först försiktigt, men började sen morra och gjorde ett utfall som om han ville hugga. Jag föste bort honom för bebisens säkerhet för att försöka igen senare och då högg han mig ett flertal gånger.

När det gått en tid försökte vi igen och då ville hunden krafsa bebisen på huvudet som han brukar göra på oss när han verkar söka uppmärksamhet. Återigen fick vi fösa bort honom. Detta upprepades gång på gång, den enda lösningen vi hade var att bryta hans uppmärksamhet mot bebisen till något annat, t ex en leksak eller en godisbit. 

Eftersom min syster är ensam med barnet och hunden är jag där ibland för att hjälpa till, men jag bor på annan ort och har egen familj och kan inte vara där jämt. Jag har sett hur hon har försökt amma och samtidigt haft hunden på axeln, morrande över bebisen. Någon gång har det hänt att vi inte varit snabba nog och hunden har kommit springande från golvet, hoppat upp i soffan och gjort ett utfall mot bebisens ansikte. Det verkar vara bebisens ljud som utlöser hundens reaktion, och får han då inte komma i närheten, står han på golvet och skäller ut bebisen. Även en filt som bebisen hade fick min syster ge till hunden för att lugna ner hunden något för den verkade också trigga något i honom.

Det blev ett långt inlägg men min syster är desperat och ledsen. Hon kan inte slappna av och får gå omkring och bära på sin bebis hela tiden utan möjlighet att lägga ifrån sig den. Snart vill den ju ligga på golvet och så småningom träna på att röra sig för egen maskin. Vad som gör henne hoppfull är att vissa stunder, ibland hela nätter, kan bebisen och hunden ligga bredvid varandra och sova gott. Ibland är hunden framme och bara nosar, ibland är han framme och slickar på hans fötter och går igen. Det är just detta oberäkneliga beteende som man måste ta i beaktning. 

Jag vill inte säga det till henne men jag tror själv att hon måste göra sig av med hunden för bebisens bästa, han verkar inte må bra. Vad tror ni?