Tyvärr har den här stackars killen haft två ägare innan min syster tog över honom när han var drygt ett år ung. De tyckte alla att han var jobbig med sitt skällande och morrande och blev också de bitna ibland när de kom för nära, så det var förmodligen inte så att min syster gjort något fel, snarare visste hon nog inte vart felet låg.

Jag anser liksom ni att hon bör omplacera hunden men det är inte lätt att säga det till sin syster som bott själv med honom i tre år och verkligen dedikerat sitt liv åt honom. Han har varit som det barn hon aldrig fick och nu skedde det ett mirakel.

I tre års tid har hon med bestämd röst bett honom att sluta skälla, knäppt med fingrar, gjort klickljud, lockat med leksak, godis, följt instruktioner från Cesar Millan, men han viker inte en millimeter utan bara fortsätter skälla. Han är värre än en rebellisk tonåring, noll respekt. När jag är hos dem får jag en känsla av att även om han är liten som en ekorre så tror han att han är chefen i huset.