När vi tog bort min förra hund, så hade jag som tur var, grabbens jag kunde låna när jag ville och som betydde väldigt mycket för mej.Så vi tog långa promenader han och jag..... Det hjälpte, samt familjen såklart. Ett annat sätt jag bearbetade sorgen på, var att ta tag i alla foton på henne som jag hade låg i datorn, sorterade och gjorde collage som jag sedan skickade till en fotofirma för att sedan göra tavlor av. På nåt sätt hjälpte det att pyssla med detta.

Tiden  läker faktiskt......

Sen hittade jag min underbara Bella och hon var den bästa medicin som kunnat fås! Hade inte tänkt skaffa en ny hund jus tdå, men det var kärlel vid första ögonkastet. Vi var nog menade för varandra....

Det är svårt att mista sin kamrat men ljuset finns där framme! Ge det tid och tillåt dej själv att sörja.