Står inför det värsta beslutet av alla just nu, min 14-åriga hund lider av kronisk njursvikt och det börjar bli dags att ta beslut om avlivning. Hans mående har varierat, från att ha varit rätt dåligt efter "domen" till att vara piggare igen. Förra måndagen verkade det som han fick en mindre hjärnblödning eller liknande, snurrade runt, vinglade och ramlade ihop i min famn, men sen några minuter senare var han som vanligt igen. Sen har han haft en hyfsat bra vecka, i söndags gick vi på en halvtimmes promenad och han verkade hyfsat pigg. Men så igår blev han sämre än nånsin, bara låg hela dagen i stort sett, gick bara upp för att dricka massa vatten och kissa massa gånger, kissade även inne. På kvällen var han riktigt krasslig, svårt att resa sig, darrade, svansen mellan benen, visade tydligt att han inte mådde bra. Jag var instäld på att boka tid för avlivning idag.
Men så imorse var han piggare igen, svansen uppe och han har nyss varit ute och gått på gården en stund, ätit bra och är verkar glad.
Dessa tvära kast gör det så himla svårt att kunna bestämma när det är dags! Jag vet att jag ska tänka på honom, och inte mina egna behov, men var går gränsen?
Den hunden som är idag skulle jag inte komma på tanken att avliva, men den som var igår, det var inte en hund utan ett skal.
Sen funderar jag också angående själva avlivningen, vi har distriktsveterinären några km bort som gör hembesök, vilket torde vara det självklara valet. Men hunden är väldigt vaktig här hemma och gillar inte när främmande människor tar i honom etc. På vet.stationen funkar det bättre för då behöver han ju inte vakta sitt revir. Hur ska man tänka angående detta: att få somna in sitt hem kontra åka till vet.stationen, men denna problematik?