Det här är säkert något många känner igen sig i och kanske i viss mån får acceptera - en hund liksom andra levande varelser styr inte över vem eller vilka de tycker om.

Sen kan man fundera över om den översvallande glädjen speglar djupare känslor eller om det bara är så att din pappa uppfattas som roligare. Du (liksom jag) är den som gör nästan allt med hunden, även det mindre roliga. Det är klart att den bekymmersfria pappan (eller som i vårt fall min man) är populär som bara leker, busar och gosar.

Det kan vara samma sak med barn, den som är mest med barnen (har störst ansvar) blir lätt den tråkiga som barnen (och hunden) tar för given.

Skillnaden brukar visa sig när saker ställs till sin spets - när det verkligen gäller brukar hunden vara mer bunden till sin vårdare och matare. Hur gammal är hunden/valpen? Om den är väldigt ung är det nog så att den blir dig mer trogen efterhand  

En sak att fundera över är kanske hur mycket man låter hunden vara "ifred" - jag har själv svårt att dra gränsen för hur mycket jag ska syssla med honom (vill ju att han ska ha det bra  )