Beror så oerhört mycket på hanhunden. Har/haft 3 hanar och dom har varit helt olika allihop.

Hrímnir: japansk spets. Slutade leka med andra hundar (oavsett kön) när han var 5 månader gammal. Lekte enbart med min riesentik (P&S) aldrig ngn annan efter det. Kunde dock genom hela livet umgås med andra hanar utan problem, störiga hanar ignorerades eller gavs en sträng blick vilket fick dem att dämpa sig. Hrímnir blev 13 år och var aldrig inblandad i något slagsmål.

Tengil: schäfer/rottweiler/dobermann. En otroligt snäll hanhund som gärna lekte med vilken hund som helst, stöddiga hundar nonchalerades. Tengil blev dock bara knappt 5år innan jag fick ta bort honom pga hjärntumör.

Arrak: dobermann, snart 2år. Kan inte leka med andra hanar då han är otroligt intensiv och samtidigt osäker vilket ger väldigt mixade signaler till den andra hunden. Arrak är utöver det rätt hårdhänt i leken så det fungerar inte, även fast han gärna vill.