Kommer precis inifrån en långpromenad med min älskade Buster (vit herdehund). Dock känner jag mig inte som en glad matte just nu... Eftersom Buster är adopterad via Hundar utan hem från Irland sedan 4 månader tillbaka, så har vi haft mycket att kämpa med då han redan är 6 1/2 år. Något vi inte hade problem med var att möta andra hundar. Han blev dock väldigt nyfiken och ville hälsa på alla, så det fick han göra till en början, men det är inte alla som vill att deras hundar ska hälsa på 45kg "schäfer" även om han alltid var glad. Men allt eftersom tiden gick så har han blivit aggressiv mot andra hundar(inte alla möten). Idag var första gången han drog omkull mig och jag drogs med honom medan jag höll honom i selen. Han var riktigt aggressiv och jag har aldrig sett honom sådan. Det spelar ingen roll vad det är för storlek på hunden.

Jag funderar på om det har någonting med att han känner sig trygg för en gångs skull och vill "beskydda" mig, eller att jag själv beter mig konstigt när vi ser en annan hund. Jag drar inte bak honom eller visar fara av vad jag vet, men det är klart att han kanske känner att jag känner mig smått orolig om han kommer vara lugn eller inte. Detta är självklart sjukt pinsamt när andra ser detta, eftersom han är så himla stor och jag lite mindre. Men de vet inte heller vilka framsteg vi gjort tillsammans heller sedan han kommit hit...

Så min fråga är - har ni några tips för hur jag ska tacklas med en hund som inte bryr sig om snacks eller något annat än det han "vill" bli distraherad av. Detta är en ful vana som vi måste försöka bryta direkt innan det faktiskt händer någon olycka. Vad jag vet så är han absolut inte aggressiv egentligen. Världens stabilaste snällaste hund.