Dagens "har du tränat för att bli så korkad, eller är du född i en flaskhals"

Ute på promenad med mina två, har sällskap av mamma och Ziva. Vi går i skogen, Ziva är lös, och plötsligt ser jag en sork vid en trädrot på stigen. Den sitter på ett konstigt sätt liksom "flyktberedd" med öppna ögon...men den rör sig inte en millimeter och jag ser ingen andning heller. Hundarna har ännu inte upptäckt den.

Tar båda hundarnas koppel i vänsterhanden och Ziva i nackskinnet med högern....sedan säger jag självsäkert "jag håller dem, peta med en pinne så vi ser om den lever" Mamma tar en pinne och petar på sorken.

WHAM!! På en tusendels sekund upptäcker Leijdi och Arrak den och VRÄKER sig fram... "jag håller dem" JODÅ!! KLANTARSLE, KORKJÄVEL....kan ju säga att deras dragträning varit effektiv! Inte en suck att jag orkade hålla dem, och då är jag ändå både stark och fet.

Leijdi reagerar tiondelen av en sekund snabbare än Arrak, klipper sorken och vägrar låta varken Arrak eller Ziva komma i närheten varpå kaos utbryter. Arrak SKA ha den, han bara ska. Ziva har missat vad hela grejjen rör sig om men är Leijdi & Arrak upprörda så är hon det också och försöker Arrak ta ngt från Leijdi så vill Ziva också ha det.

Tillslut får jag ordning på Arrak och mamma får tag på Ziva. Leijdi är hög som ett hus på sin adrenalinrush ÄNTLIGEN har hon fått tag på en (vad hon verkar tro) ekorre. Dessa "korrar" har hon försökt få tag på genom idoga försök att klättra i träd, hoppa eller skrika på dem sedan den dag hon såg sin första och NU har hon en. (en liten pälsad sak som låg vid ett träd måste ju vara en korre ju )

Leijdi har ett stadigt tag om "korren" och svansen snärtar fram o tillbaka över ryggen medan hon rör sig med en resning som skulle göra vilken arabisk hingst som helst grön av avund och benlyft som klår den allra bästa av friesers. Blicken lyser i en blandning av JAG HAR EN KORRE & du DÖR om du så mycket som TITTAR på min korre!!! Men efter några uppmaningar så släpper hon korren och börjar leta efter en ny medan jag diskret kastar bort den hon hade.

Så min vänsterarm är numera klart längre än min högra, jag kan klia mig på foten utan att böjja mig eller lyfta foten...typ

Så hur var det med den stackars vattensorken då?! Jodå, den var död redan från början. Hur det hade blivit om den INTE varit död utan rusat iväg när mamma petade på den vill jag inte tänka på....ajajajjajajaaj .

Bild 1: Arrak

Bild 2: Leijdi

Bild 3: Ziva