Med risk för ett lång inlägg....
Står i valet och kvalet på vad jag ska göra med min Chihuahua på 3.5 år...
Fick honom när han var 16 v gammal. Ville ha honom för utställning, men trots mycket träning ville han inte alls. Han hoppade på tre ben, ville inte låta domaren känna på honom och gick ihopsjunken och kutandes med ryggen. Efter ca 1,5 års träning gav jag upp med motiveringen att han inte tyckte det var roligt. Hans beteende har dock fortsatt. Hoppar på tre ben i alla lägen utomhus (om det inte är fint väder förstås), kutar med ryggen och går i snigelfart (kan också skifta om vädret är bra). Inomhus däremot är han som en stolt tupp.
När han var 1 år testades han utan anm. för patella och andra skador i benen.
Han har i perioder spytt väldigt mycket och tillslut tog vi honom till vetrinären ca 2 år gammal för kontroll av inre organ. Vilket det inte heller fanns något att anmärka på.
Till detta hör att han, trots 3,5 år gammal inte är rumsren och aldrig har varit. Kissar i tid och otid trots att han precis varit ute på promenad. Ställe spelar ingen roll utan behöver han kiss/bajsa så gör han det oavsett plats (inte markeringskiss). Första bästa ställe duger bra, även om det är hans egna saker. Ca 2 år gammal blev han därför kastrerad med hopp om att han skulle bli bättre. Vilket han inte blev.
Så nu, 3,5 år gammal lessnade vi på att dag ut och dag in torka kiss/bajs dagligen. (han blir såklart ordentligt rastad rutinmässigt, tillsammans med vår andra hund, men även däremmellan). Vi bestämde oss därför för att söka proffisionell hjälp.
På detta möte fanns en fysioterapeut för hundar med. Hon konstaterade ganska snabbt att han hade ont i kroppen från nacke, över ryggen och ner i bakbenen. Hon bedömde honom på 8/10 på en smärtskala. Jag blev såklart förkrossad och insåg alla de tecken han haft med att kräkas, hoppa på tre ben, kuta med ryggen mm såklart berodde på detta. Så istället för att få hjälp med rumsreheten åkte vi därifrån med instruktioner om att börja vårda honom för sina skador.
Sagt och gjort så bokade vi tid för veterinär som var specialist på muskelskador och hon gjorde samma bedömning som den andra. Vi röntagde ryggraden och där fanns inga synliga skador vilket gjort att dem bedömmer att det är i leder/muskler han har ont i. Efter detta (ca 8 v sedan) har vi gått på rehabilitering 1-3 gånger per vecka, totalt 10 tillfällen med laser/vibb (löpband med vatten 1 tillfällle) Han har även fått metacam sedan dess. För ca 2 veckor sedan bedömde hon att han (med smärtstillande i kroppen) befanns sig på 7/10 i smärta. Dvs lite bättre än tidigare. Förra veckan när vi gått 9 tillfällen kändes han sedan sämre. Han hälsade inte när vi kom hem, morrade när vi tog i honom, bajsade och kissade inne mer än någonsin. Han bedömdes då ligga på 10/10 i smärta. Han fick då ökad dos metacam och har sedan dess varit lite piggare.
Jag har nu fått en mängd med beslutsångest för hur jag ska gå vidare med honom. Ska jag fortsätta på obestämd tid och behandla honom och hoppas han bli bra? Eller ska jag ge upp och inse att han anske mår bäst av att slippa lida mer och få somna?
Även om han bli bra, så återstå ju problemet med rumsrenheten. Kommer den någonsin att kunna bli bra?
Ja, frågorna i mitt huvud är många. Hur hade ni gjort? När ska man dra en gräns? Det är ju inte helt gratis att utföra varken regelbundna kontroller eller rehab på honom. O när man inte vet att han kommer bli bra eller inte.
Ett rörigt inlägg men hoppas ändå ni kan komma med lite feedback,