Med sorg i hjärtat skriver jag detta inlägg. Igår var jag tvungen att ta beslutet vi alla hundägare måste ta när våra älskade hundar har kommit till slutet i sitt liv. Linsan led av sina andningssvårigheter som hon drabbades av igår eftermiddag. Hennes hjärta var också förstorat och röntgen visade att lungorna inte var bra så beslutet i sig var egentligen inte så svårt att ta men det gör ju så ont i hjärtat. Jag var med på avlivningen och det är jag glad för, jag var inte med när Snobban dog för sju år sedan och det har jag alltid ångrat. Det gick lugnt och fint till när Linsan dog och allt var över på en sekund.
Vi var hem nummer 4 för denna underbara hund och hon hade inte haft det så lätt i livet. När hon kom till oss hade hon nästan svultits ihjäl av den förra ägaren. Hon har fått flera kullar som avelstik och gavs bort när hon inte längre fick tas valpar på. När hon kom till oss hade hon även juvertumörer som visserligen togs bort men där den tidigare ägaren valde att inte ta biopaket på knölarna. Hon har blivit misshandlad i ett av de andra hemmen men hos oss fick hon fem bra år och vi har en av hennes valpar.
Nu till mina frågor.
1. Hur har era hundar reagerat när ni tagit bort en hund? Guinness var liten stirrig när vi kom hem utan Linsan men har inte letat efter henne.
2. Svårt att svara på men tror ni att han kommer börja leta eft henne vid senare tillfälle.
3. Har någon av er valt att inte skaffa mer hundar efter det att ni tagit bort en eller flera hundar?
Det känns rent ut sagt skit just nu men jag vet att den värsta sorgen och smärtan kommer mattas av med tiden och att sorg måste få ta tid. Känner mig nere men inte lika nere som när Snobban dog då Linsan blev äldre än Snobbens 6 år, Linsan blev 11 nästan 12. Jag visste också att Linsan levt på lånad tid då hon opererats sammanlagt tre gånger pga tumörer. Med Snobban kom det plötsligt och det blev långdraget innan vi fick veta att det inte gick göra något pga de problem Snobban hade.
Ha en bra söndag.