Det du beskriver har nog många svar...

Dels så ser det mesta större och bättre ut när man var litet barn, just för att man själv var mindre och inte hade lika mycket att jämföra med. Många som växer upp med en hundras väljer den även som vuxna. Men sen finns de som får dålig erfarenhet över ett husdjur som barn och aldrig skaffar dem igen också.

Man ska ju veta att det vi människor kallar avel igentligen handlar om inavel om man ser från naturens vinkel. Skulle man blanda hundar eller släppa alla fria skulle vi snart ha många blandrashundar. 

Jag har bara haft blandras djur i mitt liv som säkert många skulle rynka på näsan åt men det är ju faktiskt ett faktum att hundraser a blivit sämre sen 60-80talet till idag.

Jag föredrog tiden när hundens arbete och lynne var det man satsade på och man även kunde blanda in andra raser för bättre resultat. Tex var schäfern vackrare utan sin lutande rygg, mopsen utan sin extremt platta nos, pudeln med sin grövre kropp etc, allt enligt mitt personliga tycke då.

När man började bli helt fixerad av att raserna skulle se helt olika ut och bara vara vackra så blev det extremt.

Idag finns knappt någon hundras som inte börjat få en apelsinjuice för ren sällskap, tex är den vita golden ett sånt exempel på klenare och namnets helt fel vita färg.

Problemet hos de stora hundarna är fler hälsoproblem och klenare kroppar, de små hundarna får istället sämre lynne med kortare till bett genom rädsla eller dominans. Det har mycket med lydnad att göra men en viss del går inte att träna bort. Vissa små raser blir större men andra bara mindre tex chiuauan.

Jag är glad att hälsan, arbete, lynne och större skiftningar i utseende börjar prioriteras i raserna på hundar och man åter börjar söka nytt och förbättringar än att hålla för hårt på enstaka utseenden och aldrig förblanda något.

Min pappa berättar ofta om sin barndom med gårdshundarna runt 60-70talet, hur de sprang fritt hela dagarna och följde familjens arbete på gården. Det fanns aldrig aggression eller felbeteende. Jakthundar var jakthundar, inte familjehundar 70% av året och även gårdshundarna hade sin uppgift att valla eller vakta. Ibland sprang den med på marker långt från gården.

Mot dagens instängda hundar i husen eller stakettomten så är nog många problem inga konstigheter. Jag anser att det var bättre förr men många anser motsatsen.