Sörjer med dig. Aldrig kul att mista sin djurvän.

Vi tog bort våran katt på 14år för snart ett år sen, det var riktigt tufft men dax när han fick problem med lederna.

Även om han inte var hund var han tydligt ledaren över vår lille hund och yngre katt, de var en flock på 3 och vi människor i familjen. 

Många sa att bara vi skulle sörja och djuren glömmer men när vår hund och yngre katt såg oss åka iväg och sen komma med tom bur hem så luktade och letade de faktiskt båda två. Måns som togs bort hade ju funnits i 10 och 5 år för våra andra djur så klart han saknades.

Vår hund blev låg och kunde ligga i sängen nästan hela dagarna, han kände säkert våran sorg med men en bättre dag för mig kunde han verka riktigt nere.

Vår katt som var kvar var riktigt rädd och nervös, först efter ett slagsmål med en vildkatt har han blivit lugnare och tryggare, troligen tog han över reviret och verkade tro vår äldre katt blivit uppäten av ett rovdjur.

Så de som påstår att djur snabbt glömmer håller jag inte med, först 6mån senare efter att Måns gått vidare var våra andra djur sig själva igen, glada och lugna. Sen lever de i nuet och tänker säkert inte tillbaka som jag gör med minnen. Men sörja och sakna är bra säger dem.