För säkert tionde, ja troligen tjugonde gången har jag och min normalstora SVARTA labradortik råkat ut för en aggressivt skällande och attackerande hund varvid ägaren lite ursäktande säger "han är rädd för stora svarta hundar". Jaha? Mållan gör ingenting, är tämligen ointresserad av dessa gaphalsar och går lugnt förbi medan den aggressive rycker och sliter i kopplet.
För ett par veckor sedan mötte vi en stor, riktigt stor, GUL överviktig labradortik som också gapade och härjade och slet i kopplet. Jo, vi fick veta att hon gjorde så för att hon var rädd för stora svarta hundar. Nu kommer det intressanta: bakom den gula tiken nalkades en VIT samojed, en kritvit samojed. När den gula blev varse denna vithet började hon härja, gapa och tokdra igen. Mållans husse blev genast småelak och ropade till den gulas matte att även mindre vita hundar borde fogas till rädslan.
Det där med stor svart hund - hur har det uppkommit egentligen? För det är en vanlig ursäkt till dåligt beteende, åtminstone där jag bor och detta har verifierats av ett par andra ägare till "stora svarta hundar" storpudeln Isidor , vår stjärna på hundklubben och Mållans viltspårkompis flatcoattiken Diva.
Någon mer som skrämmer slag på andra hundar med sin egen stora svarta?