Har inte så mycket emot att min hund inte är kontaktsökande, iaf inte om den inte är det mot främmande människor, då är det snarare på plussidan... Min nuvarande hund är rätt lagom på den fronten; folk som vänder sig till henne och säger nåt positivt vill hon hälsa på, övriga skiter hon högaktningsfullt i :D.

Så, jag är inte helt säker på att "blek bakgrundshund" egentligen är så dåligt. Jag har småbarn, en massa ingift släkt, jobbar hemifrån osv, så hunden får gärna vara rätt osynlig när den inte "används"... Lol, låter ju rätt hemskt, men visst förstår ni typ vad jag menar? Jag är inte ute efter en hund att viga mitt liv till, utan en som kan hänga med "i mån av plats", träna tillsammans några timmar i veckan och vara med på promenader/joggingturer lite annars. Tillbakadragen inom rimliga gränser är helt acceptabelt, även om den naturligtvis inte ska vara rädd.

Gissar att sheltie är en ras där man får vara riktigt noga med föräldradjurens mentalitet, har läst rätt olika bud på hur olika shelties reagerar på saker, allt från "framåt" till "skräckslagen för allt".

Jag vill ha en hund som vill träna och samarbeta lagom mycket, har en funktionell päls och ett inte (i mina ögon) alltför frånstötande yttre (jag vill inte tillbringa de närmaste 10-15 åren tillsammans med en hund jag knappt vill titta på, än mindre röra vid, som till exempel alla dessa slemmonster med hängande mungipor, ögonvrår och gud vet vad...).

Spaniels är inte otänkbart, även om de jag träffat hittills varif farligt nära min "ick"-nivå, med sina hängande öron som mestadels förvaras i vattenskålen, samt mungipor som borde varit några cm kortare + en lukt som påminner om den mest otvättade av retrievers... men de bilder på welsh och engelsk springer spaniel jag googlade fram såg ut som rätt vettigt konstruerade hundar. Kanske nån annan ras inom spanielspektrat jag stött på? Eller helt enkelt rätt fula individer ;D.