Som du redan verkar veta så är det ju dig själv du behöver arbeta med, inte hunden, vilket ju bevisas av att han beter sig helt annorlunda med din sambo.

Några konkreta råd; nåt kanske är användbart:

* Sjung för dig själv. Det är svårt att hålla andan och stressa upp sig när man gnolar på en sång. När jag står och sköter vissa hästar som jag tycker kan vara lite otäcka brukar jag småsjunga på nån vaggvisa, vilket tvingar mig att andas normalt (och hästarna i fråga verkar tycka det är rätt trivsamt och avslappnande också ;)).

* Visualisera hur du *vill* att det går, inte "nu får vi möte, herregud, han kommer göra ett utfall, gah!!! Inte utfall, inte utfall, inte utfall!!" utan träna på att se för dig själv hur du lugnt sträcker på dig, tar ett djupt andetag och ber honom gå fot, och ni sedan lugnt och stillsamt passerar mötande.
Det här går alldeles utmärkt att göra hemma! Sätt dig på en plats där du känner dig trygg och börja visualisera hur djävla *bra* nästa möte/promenad går. Förvånandsvärt effektivt :).

Hjärnan begriper ju som bekant inte "inte", så undvik negationer :).