Jag går i valptankar, och det skulle i så fall vara aktuellt nästa år. Jag tycker det är så hemskt med alla hundannonser på Blocket där hunden omplaceras efter bara några månader pga "ändrade jobbförhållanden" eller "ändrade familjeförhållanden" och det vill man ju undvika till varje pris. Därför behöver jag ventilera några tankar med er som skrämmer mig lite... 

Jag skulle vara hemma med hunden på heltid i minst två månader, kanske tre, och annars har vi tänkt hunddagis när vi jobbar. Det finns ett i närheten av där vi jobbar som verkar bra både på pappret och av vad vi hört från andra. Tänk dock om hunden andra tider inte klarar av att vara ensam hemma? 14 år utan att kunna åka till stranden hela familjen, åka och storhandla, köpa vinterkläder till barnen, you name it, är ju ganska lång tid. Någon gång kommer man ju behöva åka iväg under dagen. Tankar om det? 

En annan sak som oroar mig är när jag ska vara hemma med valpen första tiden (tillsammans med yngsta dottern). Tänk om vi behöver gå och köpa en mjölk, eller om jag eller dottern blir sjuk och behöver gå till vårdcentralen? Det går ju typ inte. Vi bor bredvid en aktiv pensionär, men hon är borta mycket så henne kan man ju inte räkna med. Hur gör man då? Mjölken är väl inte nåt problem, men saker kan ju hända, till exempel sjukdom. 

En tredje sak jag tänker på är "tänk om min sambo dör?" Ja, haha, jag har lätt för att tänka katastroftankar jämt. Då skulle jag kanske inte kunna behålla hunden eftersom jag inte har körkort och kan köra den till dagis, eller ha råd med dagis för den delen. Hur mycket ska man ta med sånt i beräkningen tycker ni? 

Jag/vi vill ha en hund som kan följa med familjen på semestrar och aktiviteter, men jag vill inte känna att jag går från att vara mamma och partner till att bara vara hundägare. Det kanske är då man börjar känna sig för låst?

Som ni märker är jag en person som tänker mycket  

Det roliga är (eller ja, roligt vet jag inte om det är) att jag har haft en hund innan. Men hon var väldigt enkel, inga problem att lämna ensam, sov längre än mig på morgonen, och jag var ung och spontan och pluggade. Livet lekte helt enkelt  Nästa hund kanske inte blir lika enkel, det har man ju inga garantier för... 

Vill gärna ha lite feedback på mina tankar. Tack!