Hej.

Min chihuahua kille Rocky som i hela sitt 5 års liv lyckats hålla sig frisk och utan anmärkning fick några illavarslande anfall för några veckor sen..

Då vi är mitt i en utredning och varken vi eller läkaren vet varför så vänder jag mig hit för att höra om det är någon som känner igen det här?

Det hela då Rocky kom hem från dagis rätt hängig..
Dagen efter verkade han må lite bättre och vi valde att åka till Häringe slott som vi hade planerat sedan länge. Han var seg och trött men inte märkbart. (Han var ändå lycklig på slottet och i den vackra naturen) Vi sätter oss i bilen dagen efter och ska åka hem och helt plötsligt får Rocky ett anfall. Han ser ut som att han ska spy men jag ser (och känner) att han inte andas han sträcker ut benen och stelnar i hela kroppen. Blicken blir glasartad och han försvinner iväg. Jag får bända upp munnen på honom och stoppar ner fingrarna i halsen och då drar han ett andetag. Direkt efter att han "vaknat till liv" vill han bara sova. Jag får knappt någon kontakt med honom. Vi åker iväg i ilfart till akuten.
Vi fick komma in direkt och spenderade hela dagen på akuten, dem tog prover, kontrollerade hjärtat, kände och klämde men hittar ingenting och alla prover ser jättebra ut. (Förutom lite feber) Dem misstänker epilepsi. Han får åka hem men med oss som har honom under observation dygnet runt och vi skulle komma tillbaka efter några dagar. Han är jätteseg och bara sover och sover. Febern ligger på dryga 39 grader. Dagen efter får han ännu ett "anfall" då hela bakkroppen slutar att fungera och han tippar över och dunkar huvudet fram o tillbaka i täcket. Jag får snabbt upp honom och likadant här, slutar andas, glasartad blick, likstel i kroppen.. så jag bänder upp munnen igen och kör ner ett finger och till sist andas han igen. 💔😰 Alltså inga kramper, han blir bara helt stel och nacken samt bakbenen sträcker ut sig.

Jag ringer akuten som säger att det då nästan säkert är epilepsi och att jag inte ska komma in då det stressar honom ännu mer och det han behöver är mörker och lugn och ro.

Natten är lång.. men det går bra... hans feber börjar gå ner.. på morgonen efter kryper han in i min famn och vi ligger och gosar. Han verkar må bättre..jag går på toa och kommer tillbaka och där ligger han på samma ställe men upp och ner med benen rakt upp i luften helt stel. (jag trodde att han var död, det var heeemskt) Så jag tog honom till mitt bröst och klappade honom medans tårarna rann ner för mina kinder.. men då drog han efter andan och la ner huvudet och sussade vidare som att ingenting hade hänt.

Det kan jag tillägga.. efter varenda anfall är det som att han inte fattat vad som har hänt.. det är bara jag som är lämnad till chocken!

Iaf.. så åkte jag in till akuten. på väg in så spydde han.. grönt slem.. och han hade inte ätit någonting på 2-3 dygn.

Väl på akuten bestämde dem sig för att lägga Rocky under observation under natten. Längsta dygnet i hela mitt liv. meningen var att dem skulle ta alla prover som var möjligt samt göra en CT scan men vi i samråd med veterinären valde att avvakta med CT scan då han var alldeles för svag för att sövas och att denna scan istället skulle göras vid senare tillfälle. Proverna var exemplariska och allt annat såg bra ut. Han fick inget anfall under natten och kunde släppas hem dagen efter med diagnos "idiopatisk epilepsi" och medicinen "Fenemal"

2 veckor har gått, han har inte haft något anfall alls.. han har blivit mer sig själv igen och lite piggare men fortfarande är det något som inte stämmer. Jag ser det i hans ögon, jag känner det i luften och ser det på hans beteende. han är segare än vanligt.. (vilket kan bero på medicinen...) och han verkar inte alls lika glad längre. 

Är det någon med en hund som fått diagnosen "idiopatisk epilepsi"? känner ni igen symptomen/anfallen? Hur har eran hund reagerat på fenemal? (vi skulle ge en halv tablett men vi minskade dosen till 1/4 tablett morgon och kväll istället)

Någon med erfarenheter får gärna skriva några rader...