Du ahr fått många bra svar här i tråden, så jag ska inte upprepa det som redan sagts. Men jag skulle vilja be dig prova att vrida på tankegångarna lite, och fundera över vad det är som gör att du vill ha hund? 

Det ÄR ju som du beskriver: allt kan hända. Det är omöjligt att förutse livets alla törnar. Jag har själv gått igneom alla de där worst case scenarios som du målar upp sedan jag skaffade hund, men jag fick det att fungera med mycket uppoffringar för att mina hundars välmående är SÅ viktigt för mig. 

Jag tror att det viktiga att komma fram till är om man är redo att kämpa för sin hund OM de där situationerna uppstår. Om man är redo att uppoffra saker för sin hund (som exempelvis en storhandling inför midsommar om det krävs) så är det inga problem. Då tycker jag att man bara ska köra på. 

Men om man känner, med handen på hjärtat, att det tar emot att offra sina vardagsrutiner eller inte känner sig redo att lösa situationen på ett vis som kanske innebär en uppoffring av sina egna normala vardagsrutiner så kanske det är läge att tänka ett varv till? 

Jag förstår att du säger att du "övertänker" lite och mest vill vädra, men dina tankebanor är ändå relevanta, och jag uppfattar det som att du är orolig över att det ska bli för svårt att kombinera vardagen med en hund? 

Jag är lite hundens advokat här, och jag menar absolut inte att låta kritisk. Jag känner inte dig och kan absolut inte lägga en värdering i det du skriver, men jag tänker så här:

VILL du verkligen ha hund och är redo att ge den en värdefull status i familjen, där alla är redo att anpassa sig lite och kanske uppoffra sig lite för hundens välmående - så kör! Då kommer ni att lösa allt! :) 

Lycka till med dina funderingar och planer! Jag hoppas ni blir med hund! Det är det bästa som finns. <3