Om du nu är allvarlig så blir mitt främsta råd att vara rädd om din tik. Para henne inte förrän du lagt undan tillräckligt med pengar för att ur egen ficka kunna betala eventuella förlossningskomplikationer och kejsarsnitt. Chihuahua är en ras där andelen tikar som inte klarar av att föda fram sina valpar på naturlig väg är såpass hög att det är något man faktiskt behöver ha med i beräkningen från början.

Bara självrisken på ett snitt är såpass hög att det känns i plånboken men sannolikt kommer försäkringsbolaget inte att gå in och betala ut någon ersättning alls. Just därför är det viktigt att du har en tillräckligt stor summa undanlagd för att kunna betala ur egen ficka. En akut operation på jourtid kan lätt gå på 50 000kr eller mer.

Sedan måste du naturligtvis ha kunskapen att överhuvudtaget kunna avgöra när förlossningsarbetet är normalt och när det börjar bli farligt för tik och valpar. De flesta förstagånguppfödare har en erfaren uppfödare till hjälp och brukar också närvara vid några förlossningar innan det är dags för den första kullen för egen del.

En rent ekonomiskt fråga att tänka på är att dessa raser har väldigt små kullstorlekar. Räkna med 1-3 valpar, inte mer. Gissar att ni också vill behålla en valp för egen del? Det kan mycket väl bli så att salupriset för de valpar som finns kvar till försäljning inte kommer att täcka upp era utlägg och att ni kommer att gå rejält back. Bara något som är bra att vara meveten om.

Sedan utgår jag ifrån att ni har en ansvarskänsla och omtanke om de individer ni sätter till världen och då är det viktigt att ni låter tiken och den tilltänkta hanen genomgå rasrelaterade hälsotester. Det är lätt att tänka att det som inte syns inte finns - dvs att är hunden inte uppenbart handikappad så är det detsamma som att den är frisk. Tyvärr är det inte så enkelt, vilket många besvikna uppfödare och valpköpare kunnat konstatera när de låter sina hundar genomgå exempelvid patella luxation-undersökning, höftledsröntgen, ögonlysning eller DNA-test. 

Några exempel på hundar jag mött som till det yttre sett helt friska ut men som varit skrot på insidan har t ex varit individer med hjärtat placerat på fel sida, hjärtfel av varierande art och grad, förstagångsinsjuknande i epilepsi först efter sin avelsdebut, hundar med höftledsdysplasi grad D och E, hundar med patella luxation, hundar med medfödd sjukdom som förhindrar upptaget av B-vitaminer och som blir akut sjuka först i vuxen ålder när kroppen lägger av, hundar med genetiska ögonsjukdomar som upptäcks först när förloppet är så långt gånget att hunden i vuxen ålder börjar förlora sin syn, hundar med missbildning av matstrupe och lungor och så vidare i all oändliget. Bara ett axplock av hundar jag mött som lätt skulle kunna passera som "fullt friska" för blotta ögat.

Betänk också att hundar som är bärare av ett visst sjukdomsanlag inte själva behöver vara sjuka - både tiken och hanen kan för all del vara vid god hälsa. Men då anlagen dubbleras genom parning kan den istället utvecklas hos avkomman.

Något att tänka på bara, att det är viktigt att faktiskt kolla upp de här sakerna - inte bara ta för givet att de inte finns.

Sedan finns det otroligt många roliga, givande, utvecklande och fantastiska aspekter av att föda upp hundar. Om det inte var så hade det inte funnits några hunduppfödare! Och för det allra mesta går det ju bra, för tiken och för valparna och för uppfödaren och för valpköparen. Men alla dessa roliga delar är man förmodligen redan medveten om när man börjar fundera på avel, det är ju det som lockar! Men man behöver komplettera drömbilden med lite av den krassa verkligheten också så att man är förberedd på allt och lite till.