Min vovve blir 10 veckor på söndag och varenda gång han kissar inne känner jag det som ett stort misslyckande! Jag kan inte tänka logiskt/rationellt att herregud, han är bara 9 1/2  vecka o har precis flyttat in här. Eller jo, nu när jag skriver det så förstår jag ju. Men som nu... vi var ute o lekte o övade kontaktövningar en liten stund. Han både kissa och bajsade. Sen kom vi in, han var lite uppe i varv men kröp sen in under soffan o slockna. Efter ca en timme stod jag o diskade o vänder mig om o ser honom sitta där alldeles sömndrucken o kommer in i vardagsrummet o då har han såklart kissat på den lilla absorberande pappret jag lagt ut. Ska jag ta bort den för att han INTE ska associera till o kissa inomhus? Samtidigt känns det som att det är bättre att han kissar där än på mattan. Och tro mig, jag försöker verkligen hålla koll på honom och läsa av tecknen men ibland så hinner jag bara inte med.. det har varit kanske 4-5 kissningar varje dag inomhus, vet inte om det är bra eller dåligt men just nu känns allt som ett misslyckande och med alldeles för lite sömn samt boendes i hissen i huset (bor många trappor upp) så ville jag väl mest bara få ventilera med ngn/några för att få ngn som helst logik tillbaka i min skalle.