Jycken har varit rätt trevlig o ha o göra med de senaste två dagarna. Kommer säkert få skit för att jag jinxar nu men för första gången på ett tag så återfann sig den där glädjen över att ha en hund igen.

Det jag gör är att dels hoppa (nåja) över på andra sidan kompostgallret om vi är inomhus eller sätter mig i soffan så han inte kommer åt mig samt låtsas som det regnar o gäspar o har armarna i kors. Utomhus gör jag som så att antingen binder jag upp honom i närmaste ställe o finns inget sånt o det ej går o avleda med tex nån leksak då plockar jag upp honom o där står vi tills han lugnat sig. Det funkar 8 av 10 ggr. Det går även att bara stå still med kopplet rakt utsträckt från kroppen så han ej kommer åt mig men ändå står o gläfsar på marken såklart men på ngt vis så verkar han fatta att det inte är nån idé då heller o ger upp o kommer på andra tankar.

Upplever att han är mest bitig på morgonen samt eftermiddagen. Kanske är överskottsenergi efter natten? Den som jag inte har efter att inte sovit en normal natt på snart tre veckor. 

Jag gör även en hel del hjärngympa. Dels det som en av er skrev här inne o sen tex lägger blodpudding i trädstammen så får han leta o lite sånt enkelt men som han verkar gilla. Tar gärna emot fler tips på hjärngympa förresten av er alla :) 

Ja, Rom byggdes inte på en dag sägs det men det känns ju iaf som om det har lossnat ngt lite i detta jäkla fanatiska "jag ska bita på min matte för hon är så saftig o go" 

Jag har förresten slutat kasta pinne och bollar också. Instruktören på valpkursen sa att det är jättestressande o kan bidra till att stressiga beteende sätts igång, så som bitande. Hade ingen aning om att det kunde skapa stress? Men är väl förstås från hund till hund kanske.