Försöker skvallerträna med min omplacerade golden retriever, 1,5 år. Han har varit här snart 6 veckor. 

Jättefin kille! Men en smula reaktiv ute. Så, vi övar. Har fått lite olika tips, men jag vill köra så force-free som möjligt, så skvaller. Men klart det är frustrerande ibland när det inte känns som det går framåt...

Han lägger sig ner platt på marken för små hundar t ex. I början gjorde han utfall när de kom för nära (även om gränsen har minskat, och frekvens.) Som jag har förstått så kan det både va bra och dåliga doggy manners. Att lägga sig o visa sig mindre - för alla hundar han nånsin hälsat på (råkat bli så då andra envisats eller de haft dem lösa), har gått bra, han leker. Så det är inte aggressionsutfall. Och aldrig några skall, bara mycket excitement. 

Men nu de senaste dagarna har jag gett fan i rådet att "inte muta min hund" för jag kan förstå att det är det ser ut som, när jag står och matar honom för att bara titta på världen, på en hund, på cyklar, på kaniner (!! såklart..), på en barnvagn, på nån med käpp..osv, allt som är lite skumt. Vad kanske bara jag noterar dock är att han börjat kolla på cykeln och kolla på mig igen och DÅ ger jag godis. Men i andra lägen är det fas 1 - ändra känslan, dvs se hund = mumsa på korv. Men jiiiiiiisses vad det blir korta rundor, ibland tidvis bara sitter vi still nånstans (för att jag inte orkar) men ffa för att godiset tar slut...ibland funkar det t.om. med bitar av hans mat, men klart det blir mkt falukorv.

Risk: hunden kommer bli tjock. (?).han hinner aldrig blåsa ur sig energi för jag undviker rastgårdar just nu, och eftersom han börjat hålla sig riktigt nära, söka kontakt och slutat dra så blev han helt paff när jag satte på träningslina 15 m och försökte leka med en boll. Plus han verkar ha en förkärlek för att dra i snören (kopplet), så nåra gånger har han bara börjat dra i träningslinan istället, och hoppa på mig. Men det var ju inte meningen ,knashund 
Är sjukskriven så har möjlighet att vända på dygnet och ja ibland är vi ute nattetid för att kunna gå lite längre utan att ständigt behöva öva. Men det är ju "tur". Måste ju gå även om man inte har den "Möjligheten". Tanken är ju att jag ska må bättre av hunden, och det kommer jag nog göra, men .. ibland vaknar jag och hjärtat bara bankar av ångest för att jag känner att nu måste vi ut och kämpa igen. Ta emot folks kommentarer, klara av eventuellt utfall, osv osv. Och så tveket.. GÖR JAG RÄTT? Blir det FÖR MKT GODIS?

Sen blev det ju så att han blev helt slut mentalt innan, så han la sig ner. Plus värmen. Och mitt godis var nästan slut. Då fick jag dra liiiiite i kopplet, försiiiktigt. Men han gick ändå upp i varv sådär igen och började bita och försöka hoppa på mig i frustration. jag ville dock inte sitta precis där, precis på cykelvägen, dessutom 200 m från huset :P

Äh jag vet inte.. det känns typ rätt när jag är ute, och det går framåt, för matar hellre hunden för mkt och dealar med vikt i guess, och har en lugn hund som fokuserar på mig, än att han inte klarar miljön apparently och tar ut frustrationen på utfall, på att frenetiskt rulla sig/slänga sig, och ffa slita och hoppa på mig, det gör ont :( Men klart jag funderar. 

Känns trist om vi inte skulle klara mer än "fas 1" av skvallret i den här miljön. Men köper det väl.. det är bara galet hur mkt godisbitar, så små jag bara kan hugga, gör av med. Kan ju aldrig veta hur många hundar, rullatorer, osv det är ute.. han lägger sig helt tvärmatt efteråt när han kommer hem, så nånting händer nog i hjärnkontoret. Och älskar att han är så lugn nu de senate dagarna. Men ja..

Nån framgångshistoria / råd? Jag vill inte belöna med lek eftersom han inte kan Släpp så jättebra än, plus vill ha honom så lugn som möjligt just nu. 

Som sagt..nåt sätt att blåsa ur honom energi/motionera. Det behövs!