Jag har två småhundar (3 och 4 kg), både väldigt gosiga och i enlighet med sin ras har en hel del vakt i sig...

Jag har alltid låtit dom sitta i mitt knä, utan att be om tillåtelse mer än ögonkontakt innan dom hoppar upp. Tiken har en eller två gånger i sin ungdom morrat mot andra hundar när hon suttit i mitt knä och då har jag puttat ner henne för att hon inte ska kunna använda mig som sig säkerhet. Muckar hon dumheter får hon står för det själv liksom...och därefter har hon inte gjort något liknande igen. När dom väl är i knät vill dom ofta slickas lite och sen lägger dom sig bara och sover eller myser. Hanen på ett år slickas oftast i mungipan två-tre gånger innan han stoppar in hela huvudet under min haka och typ bugar. Något jag tolkar som undergivelse. Andra kan komma nära mig, klia hundarna eller vad som helt utan att dom reagerar negativt, unghanen blir snarare glad och vill hälsa på den som närmar sig också.

Nu har jag haft svägerskan på besök som har ett ganska...brutalt...sätt att uppfostra sin hund på. Jag beskriver hunden som hjärndöd. Han vågar typ inte kissa utan tillåtelse och KAN inte leka längre för han är så "tam". Inte en hund jag skulle vilja ha...men hon påstår iaf att mina hundar dominera mig genom att hoppa upp i knät. Något jag inte håller med om. Vilket också resulterar i att såfort dom vill upp till henne skriker hon och verkligen KASTAR ner dom. Jag har sagt att vill hon inte ha dom i knät är det helt okej, att hon då bara ber dom gå ner så gör dom det. Men att kasta ner en så liten hund från den höjden är skadligt...det har lett till en tämligt stor diskussion i ämnet.

Stämmer det verkligen att hundar dominerar någon genom att hoppa upp på dom? Dom går ner direkt om man säger till dom, dom vaktar inte personen mot någon annan och kräver ingen större upmärksamhet...jag får inte ihop hur det kan vara dominans?