Vi skulle behöva råd. Vår 18 veckors springer valp (tik) är go och fin på de allra flesta sätt. Hon tar till sig det man lär henne, sitt, ligg, stanna kvar. Hon vet vad ordet nej betyder, följer oss bra när hon är lös med "spårlina" efter sig. Hon går bra i koppel och hon lyssnar till sitt namn. MEN varje dag har vi konflikter av värre slag, helt plötsligt utan förvarning börjar hon bita/nafsa på mig, var hon än kommer åt. Blicken förändras från den milda fina till något helt annat, man ser att nåt är på G. Hinner vi så kastar vi ut godis eller ger henne ett tuggben eller ngn leksak, men det är inte alltid det dämpar. 

Det blir riktiga bett jag får, rakt genom byxben eller tröjan, inte små nafsanden. När hon kommit till detta läge lyssnar hon inte till något, hur vi än försöker avleda med andra saker och hur bestämda vi än är. Jag har rejäla bett på armar o ben (valptänderna ÄR vassa)

Hon har inte varit lika tuff mot husse men börjat visa samma tendenser mot honom ibland. Det enda som hjälpt är att vänta ut skällandet och att sätta ett kompostgaller mellan henne och mig, börja diska eller sjunga någon nonsenstext bara för att visa att vi inte bryr oss. Känns tokigt med kompostgaller men ibland så känns det som att det behövs.

Husse går ibland ut med henne för att avbryta beteendet, men oftast fortsätter hon på samma sätt mot mig när de kommer in igen.

Vi vet inte hur vi ska få stopp på detta, och det känns jättejobbigt.

Vi kör med mycket kontaktövningar och hon är superduktig på ögonkontakt och att vänta på varsågod ordet när övningarna går ut på det.

Vi har testat att lägga korv spår för att hon ska bli mentalt trött, visst funkar det, hon sover ngn timma och sen kan hon helt plötsligt "gå på mig" utan "provokation".

Är det någon som har något tips /råd, varit med om om nåt liknande. Vi har haft fler hundar genom livet, men aldrig råkat ut för någon med detta beteende. Tacksam för respons så vi kan mysa fullt ut med vår snabbt växande älskade fyrbenting.