Hej!

Vår lilla pomeranian hane har blivit 6 månader.

Kort bakgrund: 

Vi har fortfarande lite problem med rumsrenheten. Han gillar verkligen inte att klippa klor. Han gillar inte alls att borsta tänderna. Han är väldigt skeptiskt när jag eller matte ska ta på honom i överlag för att t.ex borsta pälsen. Det har inte gått jättebra med dessa moment och vi försöker fortfarande jobba på detta. Vissa gånger har det gått så långt att han har bitit oss i ren rädsla. 

Annars är han väldigt lekfull, frisk, social mot människor och hundar, nyfiken och glad, som dom flesta valparna i samma ålder men vi har ett problem som vi inte riktigt vet hur vi ska tackla. 

Han känns väldigt osäker i vissa situationer.

T.ex. i bilen. Vi åker väldigt mycket bil. Han är trygg och älskar att åka bil. Men när vi stannar och han får syn på minsta lilla rörelse utanför bilen så börjar han skälla, morra och jaa, han förändras till Lucifer (djävulen). Han kan se en människa 10-15 meter ifrån bilen och börjar morra. Kommer det in någon i bilen då blir jag döv i 10 sekunder innan han är klar. Ja, ni förstår ironin. När väl människan kliver in  i bilen så blir han tyst och accepterar detta. Är detta osäkerhet eller typiskt revirbeteende?

Ett annat exempel är i hissen och portuppgången och vissa andra allmänna ställen. Han morrar och skäller väldigt lätt. Antingen för att varna eller för att han är rädd.

Det känns som att dessa problem grundar sig i valpens grund och jag är rädd att vi har handskats med honom på ett felaktigt sätt i början. Vi har t.ex. tvingat honom still för kloklippning, tvingat honom med tandborstningen. 

Är det försent att "börja om" med allt?