Det här är mitt första inlägg här på forumet. Det är såhär att jag har en blandras på tre år som är riktigt mysig, smart och snäll på alla sätt och vis. Han är en mycket känslig hund som kan läsa av mig perfekt, även när jag själv inte vet hur jag mår. Han är kastrerad, har aldrig varit rädd för veterinären och att plocka fästingar har aldrig varit något problem. Ur många aspekter är han en drömhund. Men vi har ett problem, och det är ganska stort.

När han var liten så var vi ute och det kom två skällande hundar rusande ut från ingenstans. Både jag och hund hoppade högt och sedan det här har vi haft problem vid i princip alla hundmöten. Liknande scenarion har uppstått med lösa hundar som kommer rusande mot honom sedan dess och tydligt är att han är osäker, för han gömmer sig bakom mig samtidigt som han försöker göra sig så stor som möjligt och låter fruktansvärt illa. Jag har testat att distrahera honom med godis, leksaker, ord. Jag har försökt distrahera honom med vatten. Det fungerade i två sekunder innan han återhämtade sig och fortsatte skälla. Det är som om han går in i någon slags trans och det enda han ser är den andra hunden. Jag vet att jag själv förstärker detta beteende, dels genom att jag blev lika rädd som honom första gången det hände, dels för att jag spänner mig ofrivilligt vid hundmöten. Det har blivit mycket bättre under det senaste året och nu återhämtar han sig mycket snabbare när vi har passerat hunden vi möter, och ibland skäller han inte alls. Mycket beror också på föraren som håller i den andra hunden, ju säkrare förare vi möter desto bättre går det. Möter vi någon gång hunden som "hoppade på honom" när han var liten är han betydligt mer utåtagerande än vid andra hundmöten och jag upplever honom aldrig som aggressiv, så länge det inte är den där specifika hunden.

Jag försöker klicka in honom just nu för att gå den vägen. Jag har ett gult band som varning till andra förare men väldigt få verkar förstå vad det betyder. Han behöver absolut inte hälsa på andra hundar, tydligt är att han inte vill, utan jag önskar bara att han ska kunna gå förbi hundar utan att skälla. Har någon här haft liknande problem med sin hund och lyckats komma över hindret? Hur gör man för att slappna av och sluta hålla utkik efter andra hundar under promenaden och hur hanterar man en hund som ställer sig på bakbenen och skäller för full hals varje gång han ser eller känner lukten av en annan hund? Jag kan träna hästar av alla former från unghästar till problemhästar men jag verkar inte kunna komma förbi det här. Till saken hör också att jag har aspergers och är överkänslig för ljud, vilket också är en av anledningarna till att jag spänner mig när jag vet att han kommer skälla. Jag är väldigt hundvan och kommer från en familj med taxar så jag är van vid tuffa hundar men jag går bet på den här. Han är så mysig annars, jag önskar bara att hundmöten skulle gå bra. Vid kontrollerade hundmöten går det ofta bra, till exempel hundträff. Han är osäker, men slutar skälla efter ett tag, så jag vet att han kan. Hur gör jag för att bemöta det här bättre?