En korsning chihuahu/Jack Russel, 3 år, med behov av omplacering dök upp. 

Vi började med en promenad med min hund (en något mindre chihuahu blandning). Jycken som står inför omplacering hälsade nyfiket på min tik men var mycket, mycket nervös. Skakade hela tiden. Hunden hade ett trevligt utseende och såg frisk ut. Jag fick ingen kontakt med den alls. När jag försökte bjuda den på godis tog den inte emot det.

Den unga ägarinnan och hennes yngre syster berättade inte särskilt öppet om hunden eller varför de inte skulle behålla honom. Han hade kommit till dem nästan års-gammal och varit utlånade när ägarinnan varit borta i några månader. Jag fick en känsla att jycken inte hade haft ett helt lyckligt liv.

Hemma i min lägenhet gjorde den nyfiket husesyn men var uppenbart stressad och nervös. Han sökte sig inte till sin matte som min hund skulle göra i en liknande situation. 

Mitt hjärta blöder förståss för den här lilla varelsen.  Jag tänker att min lugna hund och mitt ganska lugna liv ska göra den här lilla jycken lugnare. Kanske får jag inte ens möjligheten. Jag sa att jag ville ha en kontrakt på att jag kunde lämna tillbaks honom om jag fann dålda fel i hälsa eller psyke. Det verkade som om ägarinnan då blev osäker på om hon ville lämna hunden till mig. "jag har många som är intresserade" sa hon..

Men om hon ringer, och säger att den lilla kan få komma till mig. Ska jag låta hjärtat bestämma?