Hej, tack för ditt svar! 

När hon kom i somras så började vi verkligen ifrån noll, första dagarna ville hon inte ens äta, och vi beslöt (tillsammans med vet) att ge henne mousse (stavning?) mat för hundvalpar tills dess att hon började äta och först då började vi med små doser torrfoder. Detta antar jag också var ett tecken på att hon var rädd och tyckte den nya miljön var lite läskig. Idag har hon god aptit men vi jobbar fortfarande på hullet. 

Hon var lite ”värre” än vad vi först trodde, hon kunde varken sitt eller ligg, och hon brydde sig knappt när vi sa hennes namn. Men hon är extremt kontaktsökande, och försiktig. Vi vågar knappt höja rösten, eller låta bestämda för hon kryper ihop ganska omgående. Jag råkade tappa bilnycklarna en dag för någon månad sen och då var hon på god väg att krypa in under bilen, så osäker är hon alla gångerna även om jag upplever att det blir bättre. Idag visar hon även mycket glädje när det är bollekar eller en rolig skogspromenad där hon får vara lite lös. Hon är verkligen ett energiknippe (vilket vår gamla tik ibland kan bli lite less på).

att träna på enklare saker mer ska vi absolut prova, lika så att gömma oss i skogen osv. Vi försöker aktivera henne så mycket som möjligt. Just nu ligger dom på varsin sida av mig och äter på ben efter en kvällstur.

vi har aldrig sett henne kissa/bajsa inne och just nu har vi en som hjälper oss vissa dagar med hundarna, men inte på daglig basis. Men det låter absolut som en bra idé att försöka hitta nån pensionär som vill hänga med dem. Att skälla på henne när hon gjort inne behövs inte, hon ser ut att vilja sjunka genom madrassen iblandning ändå när vi börjar spraya lultborttagningsmedlet. 

ibland känns det dock rätt hopplöst, vissa dagar när det känns som man prövat allt och ändå får samma resultat liksom. Samtidigt tycker jag ju synd om henne, jag känner inte att jag vill ge upp så pass fort och låta henne flytta vidare redan nu. Vad säger att hon kommer få vara kvar i nästa hem? Och jag tror att hon behöver stabilitet och rutiner i första hand, inte byta hem ännu en gång. 

Vår andra tik blir nog lätt bortglömd just nu tyvärr, men det är bra att du påpekar det. Ibland känns det som att det mesta av fokusen ligger på den nya individen (jag hör hur galet det låter).

tack för att du tog dig tid att svara. Vi kommer testa dina tips!