Hej kära vovveister. Nu var det ett tag sedan jag skrev något inlägg, det har varit mycket att stå i. Nu bor jag i centrala Malmö i en liten lägenhet tillsammans med min icke hundfrälsta sambo, något som blivit ett ganska stort problem...

Jag måste ju ha hund, kan inte leva utan. Jag saknar träning, tävling och utställning. Sitter och suckar ängsligt när jag bläddrar i hundsport. Sambon var väl införstådd i mitt hundintresse redan när vi träffades för fem år sedan men har efter att ha haft (andras) hundar här hemma tvärvänt och vill helst inte ha hund alls.

Men jag tänker att jag i alla fall ger honom en chans genom att försöka hitta en ras som kanske kan passa oss båda?

Jag vill ha en medelstor till stor hund som är följsam och mild i temperamentet. En tålig och frisk en är att föredra då jag vill ha en skogskamrat. Har ingenting emot pälsvård men eftersom jag helst trimmar själv vill jag att det skall vara hyfsat lagom nivå på det. Vill ju helst ha en ras som är "lagom till antal" i landet också, det vill säga ingen labbe eller papillon eller annan mainstreamhund.

Han, ja han vill ju helst ha en hund som varken syns eller hörs, men det viktigaste är att den inte hårar eller endast fäller lite, allternativt ha päls som är lätt att städa bort. Pälsen får heller inte dra med sig skogen eller grusplanen in i lägenheten. Helst skall den vara liten och behändig (här tycker jag att han får stryka på foten). Inget skällande.

Jag är helt slut på idéer, alla raser jag vill ha rynkar han på näsan åt och vice versa. Hjälp!