Vi kan väl - av kärlek till hundarna - unna våra brukshundsraser att få leva hos brukshundsförare? Jag ser det som är kärlekshandling att kunna "släppa" drömrasen i de fall det faktiskt inte är riktigt rätt hundtyp för det hem man har att erbjuda.
Det verkar inte som om ni valt rottis just på grund av dess egenskaper som brukshund, och det är ju egentligen de egenskaperna som ÄR rottis. Då tänker jag att det kanske finns andra saker med rasen som tilltalar? Det är nog viktigt att rannsaka sig själv och ta reda på exakt vad det är som faktiskt gjort att man kärat ner sig i rasen från första början. Ofta kommer man fram till att det är mer generella personlighetsdrag man gillar, och kanske också att rasen tilltalar ens öga. När man har klart för sig exakt vad det är som tilltalar så kan man också vidga sina vyer i rasletandet och kanske hitta en ras som faktiskt, i uppriktighetens namn, passar bättre. Det är så lätt att få tunnelseende när man väl "bestämt" sig för en viss ras. Men det ska vara roligt att ha hund - och framförallt att vara hund! - och det blir det inte med fel ras.
Vad gäller motion så kräver inte rottis mer än någon annan medelstor ras.
Ensamhetstiden. Det första året kommer du INTE att kunna lämna hunden ensam de tiderna. Och många hundar kommer du aldrig kunna lämna ensam 4+4h, hur ni än försöker och tränar. Sedan tycker jag personligen att det är helt förfärligt med dessa hundar som får spendera all den tiden ensamma. Det är inte en hundhållning som jag tycker är ok. Jag jobbar heltid men har hundvakt. Man får helt enkelt lösa de praktiska bitarna på det ena eller det andra sättet. Det finns mycket kass djurhållning som ändå är helt laglig. En hund får vara ensam så länge enligt lag. Men rent etiskt... Njae. Åtminstone är det inte god djuretik enligt mig.