Tänkte höra lite om min lille hund jag har nu.

Han är nu 12år plus 6mån redan och går mot att bli 13 nästa år.

Han har alltid varit en lite klurig hund i motionsbehovet, ibland kan han vägra röra sig alls och bara njuta i soffan några dagar men sen har han dagar han kan visa understimulans om han inte får ut en längre tur eller helst möta nya miljöer eller tänka.(är sällskaphundsraser i honom)

Detta är nu tydligare än när han var yngre och är rätt svårt att ta honom från dag till dag.

Bara häromdagen visade han dessutom panikliknande rädsla när vi gick i ett mindre samhälle, han satte sig för att göra sitt i gräskanten bredvid ett hastighetsgupp för bilarna. Jag har svårt att säga om en av fordonen lät så han blev skrämd eller om det var något annat men när han var klar började han streta i kopplet att springa därifrån. Jag fick gå så långt att ta handen på hans sida och putta upp honom mot gräskanten igen för att han inte skulle dra ut mot trafiken, jag var chokad.

Jag vet att min hund har mycket nerv, speciellt för okända ljud, tex skrämmer barnskrik honom mer än en dundrande, pysande lastbil på 90knyck.

Tänker om han kan varit nerviga av att fått för lite Hjärngympa och skrämmande miljö kanske?

Även märkt nu när jag flyttat till samhälle och går mer där att plocka upp nr2 från min hund börjar bli svårt, han gör sitt och sen skuttar han iväg och drar i kopplet för att komma därifrån, drar jag tillbaka eller tar i honom och flyttar han så stretar han imot massor. Är likt panik eller något men när han slutar röra sig och står still så står han där tills jag plockat upp och ger komando att gå, märkligt.

Lite är känslan att han vill långt bort från det han gjort men verkar knepigt, från att vara lanthund så är ju plocka upp varje gång knepigt och nytt.

Kom på nu om det rent är bajspåsar han är rädd för? Men aldrig visat något sånt förut...

Är lite ironiskt att han efter kastrering många år tillbaka nu har blivit mycket enklare att hantera och har mer behov av närhet och flocken, men sen för varje år i stort visar mer rädsla för saker.

Känns som om han snappar upp massor av mig med, varit någon gång jag ovilligt ryckt till av plötsligt ljud tex biltuta och min hund reagerat på det.

Fick honom annars att gå nära blåsande, prasslande bresänning som han reagerade för på håll, även hästar han är rädd för tog jag godis i gräset nära hagen att leta upp och på samma träningspass gick han från att vilja springa iväg till att lugnt gå eller sitta bredvid en häst på andra sidan staketet.

Tror ju då att han litar på mig och är trygg med mig när det fungerar men i vissa fall är han lik en häst som skenar och verkar inte se eller höra mig alls...

Tänker ju att det både ser hemskt ut för andra att han vill dra ifrån mig också i kopplet och att han själv mår dåligt att vara så rädd.

Kan en hunds rädsla öka så i åldern? Trodde en gammal hund skulle bli slö och lugnare istället...

Känner mig som en dålig matte om jag inte kan få lite tryggare hund igen.

Vill vara en trygg och tydlig ledare om jag en dag väljer att skaffa valp igen.

Misstänker väl också att jag har en individ i obalans när jag läst hur en vallhund kan vara känslig på olika ljud, hårda tag och miljöer så stämmer min hund bra in där.

Känslan är ärligt att jag och min hund aldrig riktigt varit perfekta för varandra men denna nerviga sida tycker jag är den absolut jobbigaste. Föredrog nästan hanhormoner och terrier liknande egenhet och trotts över den veka, skrämda sidan...

Sen självklart älskar jag min hund men aldrig varit lätt att lista ut lagom träning och motion med honom tyvärr, utan han är verkligen mest ett väldigt bra sällskap men ingen motionskompis.