Hej Ayrin,

tack för ditt svar och bifogad referens till SVA, det var informativt att läsa, och just fakta i den stilen som jag efterlyste till att börja med :)

Jag blev provocerad av att min fråga startade en debatt som jag inte alls hade i tankarna, men anade det efter att ha läst många negativa och enligt mig fördomsfulla inlägg om gatuhundar här på sidan.

Jag får erkänna att jag haft otrolig tur med min fd gatuhund från Spanien, hon är så lydig, odramatisk og anpassningsbar till alla situationer. Har aldrig ens hört henne skälla.. Hon har varit helt frisk än så länge, och har nog fler vaccinationer än en hund född i Sverige.. Med det vill jag säga, att min syn på gatuhunds-frågan är till dels uppbyggd av mina egna överraskande positiva upplevelser, och jag kan inte låta bli att reagera på negativa kommentarer som endast handlar om risker och nackdelar.. Dessutom har jag hört skräck-historier om rasuppfödare och kennelklubbar här hemma, så jo du har rätt, alla har fördomar..

Dock finns det inte människor här hemma som slänger tunga saker eller sparkar efter hundar, slaktar dem, m.m. Ett sådant hundliv önskar jag inte någon (speciellt inte med tanke på att vi människor har avlat hunden till att vara så pass beroende av oss), och jag tycker att några få av dem kan få vara lyckligt lottade och få komma till ett hem med trygghet, kärlek och mat. 

Historien om hjärtorm läste jag i en dansk dagstidning, det var en djurläkare som hade uttalat sig om den ovanligt höga förekomst av sjukdomen norr om Köpenhamn (där det också finns många rävar och andra hundar som hjälpt till att sprida den sen ungefär 30 år tillbaka).

Det är en självklarthet att man är obs på smittrisker og vaccinationer, samt eventuella beteendeproblem när man tar hem en hund som levt på gatan i ett annat land, både för hundens skull, din egen skull och andra hundars skull. Det hoppas jag att framtida adoptivföräldrar som råkar läsa detta, också är.

Tack för ihärdiga kommentarer!